Intervju med Årets pandabok-författaren Felix Heintzenberg

När Världsnaturfonden WWF delade ut sitt pris till Årets pandabok 2014 tillföll det Felix Heintzenberg och hans bok “Nordiska nätter” (vår recension här). Boken och Felix själv har sedan dess uppmärksammats en del i media och bland annat varit med i både Mitt i Naturen och Naturmorgon. Det är resultatet av en målmedvetenhet och att ända sedan 80-talet låta naturfoto styra sitt liv. 

Det var på 80-talet i Lübeck i norra Tyskland som Felix Heintzenbergs fotointresse föddes. Naturintresset har alltid funnits där, men nu tog fotograferingen upp allt mer tid och alla resor som gjordes var för att fotografera natur. 1995 flyttade Felix till Sverige och började omedelbart engagera sig i olika naturfotoprojekt som stora gömsleprojekt vid örnutfodringar och duvhöksfotografering. Strax därefter blev fotograferandet ännu mer seriöst.

Bokomslaget till “Nordiska nätter”.

– Efter 2000 började jag med ett kungsfiskarprojekt, mitt hittills mest tidskrävande projekt. Jag har alltid gillat att gå egna vägar, att upptäcka saker själv och att inte “gå i flock”. För att lyckas som naturfotograf tror jag att man helst inte ska ta samma bilder som alla andra utan hitta sin egen stil och sin egen nisch, berättar Felix Heintzenberg.

 I Sverige började Felix Heintzenberg jobba som lärare, men behöll sitt naturfokus även i arbetet.

– Jag ser ingen större skillnad mellan det jag gör i skolan eller utanför. En större del av mitt liv handlar om att upptäcka naturen, vare sig jag är i ett klassrum eller utanför. Men som naturfotograf har jag förmånen att kunna visa egna bilder för mina elever. Eftersom jag är mycket ute i naturen har jag egna berättelser som jag kan ta med in i klassrummet. Jag tror att trovärdigheten är större om jag kan berätta om hur jag själv upplevde lejon på den afrikanska savannen än om jag skulle berätta om lejon som jag läste om i en bok.

Han involverade även sitt läraryrke när han 2012 gav ut boken “Naturpärlor i Skåne”. Boken är skriven ihop med Susanne H Schwieler och Johan Stjerneus med Magnus Stenmark som redaktör och handlar om 19 utflyktsmål i Skåne. Målet var att få ut fler människor i naturen och att visa hur vackert Skåne är.

– Många tror att Skåne endast består av åkrar, men det är helt fel. Skåne har den absolut största biologiska mångfalden i hela Sverige. Det kan man även se på att naturfotografer ifrån hela landet besöker Skåne för att fotografera magiska och dramatiska platser som Söderåsens Nationalpark eller Kullaberg.

Tanken var att boken skulle fungera som integrationsprojekt – hur har det gått?
– Integrationsprojektet var ett litet delprojekt och berör inte hela boken. Vi gav ut en liten, limiterad specialupplaga där de svenska kapitlen kompletterades av kapitelsammanfattningar som var på arabiska. När specialutgåvan var klar bjöd vi 90 ungdomar med invandrarbakgrund från Malmöstadsdelen Rosengård till en heldagsutflykt till Söderåsens Nationalpark i september 2012. Det var ett samarbete med mina två medförfattare samt Drömmarnas Hus i Malmö. Vi ville visa barnen hur vackert Skåne är och samtidigt visa allmänheten att alla kan bidra till integrationen på något sätt. Under vandringen upp mot Kopparhatten såg vi sångsvanar, öringar, grodor, paddor, olika småfåglar, vi gick i en fantastiskt vacker miljö med storartade vyer, vi drack färskt källvatten, njöt av naturen och hade väldigt kul. För många barn, som har rötter i Iran, Irak, Somalia och många andra länder, var detta första gången i en svensk nationalpark.

Felix Heintzenberg

– Dagen avslutades med att barnen fick varsitt exemplar av specialutgåvan av “Naturpärlor i Skåne”. Vår förhoppning var att barnen skulle ta hem böckerna, berätta för föräldrarna hur kul det var ute i naturen, att de visar upp boken hemma, läser den och att allt fler människor upptäcker hur vackert Sverige är. Jag tror och vet av egna erfarenheter (jag är ju faktiskt också invandrare) att detta kan vara ett bra sätt att integrera invandrare i Sverige. Efter bokutdelningen fick alla barn även prova våra kameror och teleobjektiv och de tog sammanlagt över tusen bilder. En del av dessa skickade vi till barnens lärare för att eventuellt användas i undervisningen och jobba vidare med deras upplevelser.

“Naturpärlor i Skåne” var inte Felix Heintzenbergs första bok. 2006 blev han tillfrågad av ett tyskt förlag om att skriva en bok om ugglor och rovfåglar. Under arbetets gång byggde Felix fler än 250 uggleholkar som sedan sattes upp i skogen. Han började också ringmärka ungarna och fotografera i ugglemiljöer. Boken publicerades 2007.

– Ugglorna väckte min nyfikenhet på andra nattaktiva djur som fladdermöss och på så sätt växte idén fram att göra en bok om nattdjur.

Sex år senare skulle dessa idéer resultera i boken “Nordiska nätter”, men arbetet intensifierades kraftigt under de två senaste åren.

Uggleungar. Foto: Felix Heintzenberg

Kan du berätta om hur du arbetade med boken?
– Det var ett hårt arbete. Under nätterna var jag ute för att fotografera och dagarna tillbringade jag vid datorn för att skriva texterna och för att layouta boken. Jag fick stor hjälp av bokens redaktör Magnus Stenmark som bearbetade mina texter samt hjälpte till med layouten. Även min sambo Susanne hjälpte till genom att ta hand om vår dotter Evelina. Utan deras hjälp hade boken inte kunnat bli klar.

– Det viktigaste med ett sådant projekt är att planera jobbet. Jag har lärt mig väldigt mycket under resans gång. När det gäller fotograferandet har jag i regel en bildidé i huvudet som jag sedan försöker att omsätta till verkligheten, till ett fotografi. Ungefär som en målare som målar tavlor. Det fungerar ofta, men ofta inte, och då får man tänka om. Att lära känna de djur som man vill fotografera är viktigt, det underlättar mycket. Jag är ofta ute i naturen, bara för att iaktta, för att studera mina motiv, för att samla information om hur jag ska fotografera vid själva fototillfället.

Fladdermus om natten. Foto: Felix Heintzenberg

Hur fick du till några av nattbilderna på till exempel fladdermöss?

– Fladdermusfotografering kräver mycket planering och förstudier. Man behöver veta hur de rör sig för att kunna räkna ut vart man ska sikta med kameran. Man ser ju inget i sökaren eftersom det är mörkt, så det är inte lönt att försöka följa en flygande fladdermus med kameran. Istället står kameran på ett stativ, och man fokuserar på en punkt som en fladdermus troligtvis kommer att passera under natten. När eller om den passerar där löser den ut kameran genom att bryta en osynlig infraröd ljusstråle, en så kallad ljusbarriär. Det är lite som en fartkamera längs våra vägar. Man kan säga att den tajmar fotograferingen själv. Alla kamerainställningar är manuella, det är manuell fokus, fast slutartid och bländare. Exponeringen sköts av ett flertal blixtar som är kopplade till varandra.

Vad tycker du själv är det mest fascinerande du lärt dig under arbetet med boken?

– Att natten är full av fantastiska livsformer och att vi människor missar en mycket spännande del av livet genom att sova bort natten. Evolutionens egna lösningar, hur de olika arterna får en bild av den mörka miljön är enormt häftiga. Det kan vara allt ifrån jättestora ögon till att arter får en akustisk bild eller en doftbild med hjälp av sina finstämda sinnesorgan.

Mer om denna nattens värld kan du läsa om i boken “Nordiska nätter – Djurliv mellan skymning och gryning“, som vi belönade med utmärkelsen “Natursidan.se Rekommenderar“.