Mats Andersson har utsetts till Årets naturfotograf 2016 av Naturvårdsverket. Han har därmed troligen upplevt fler framgångar under ett år än vad någon annan svensk naturfotograf någonsin varit med om.
Men Mats Anderssons internationella genombrott kommer inte från ingenstans. Bakom det senaste årets prisregn döljer sig många år av fascination för fotograferande och naturen.
Det började i nioårsåldern när han fick sin första kamera, men det var först som 20-åring som han började utveckla sitt naturfoto. Då mycket genom att studera klassiska naturbilder och de kända naturfotograferna. Med åren började han dock söka sin inspiration från andra håll och hittade influenser i helt andra genrer.
– Nyckeln för mig har varit att jag alltid varit väldigt intresserad av fotografi. Mitt bibliotek är fullt av fotoböcker, men jag har inte så många naturfotoböcker. För mig blir det intressant när ett annat bildspråk applicerats på naturfoto. Då skapas någonting nytt.
För Mats Anderssons del ledde inspirationen till en helt egen stil. Det är åtminstone så den brukar beskrivas, men han håller själv inte med. Han har precis som andra naturfotografer också inspirerats av andra fotografer, men framför allt i andra genrer.
– Jag ger naturfotogenren en känga ibland. Jag tycker att det sneglas för mycket på andra naturfotografer vilket leder till att genren stagnerar och att det inte sker någon utveckling. Mitt tips är att låta sig inspireras av helt andra bilder.
Mats Andersson berättar att han är konsekvent i sitt fotograferande. Han gör inte färgglada ljusa bilder ena veckan och mörka svartvita bilder veckan efter. Han håller fast vid sin stil som innebär mycket efterbearbetning med svärta, kontraster och kornighet.
– Jag tycker om att kunna känna igen en fotografs bilder. Det blir som ett fingeravtryck. Jag har hittat mitt signum och jag har fortsatt med det även när folk gnällt på det.
Det senaste åren har ett fåtal gnälliga röster drunknat i en enorm hyllningskör och ett prisregn som få fotografer kan mäta sig med. Våren 2016 blev han ”all over winner” i NNPC och därmed Årets Nordiska Naturfotograf. Han vann också den svartvita klassen i den prestigefulla internationella tävlingen Wildlife Photographer of the Year. Nu har han dessutom utsetts till Årets naturfotograf i Sverige och belönas med ett stipendium på 25 000 kronor.
LÄS ÄVEN: • Tidigare vinnare av Årets naturfotograf
– Mats Andersson får stipendiet för sin suggestiva bildkonst. Han tar oss med in i ett svartvitt dunkel, där skogens invånare förvandlas till väsen i en mystisk sagovärld. Bildspråket är både konsekvent och personligt. Det förmedlar känslor snarare än att vara berättande och har redan nått en internationell publik, säger Björn Risinger, generaldirektör på Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.
Mats Andersson är som sagt inget nytt namn i naturfotokretsar. Han har haft mängder av utställningar, är en flitigt anlitad föredragshållare och har gett ut över tio böcker sedan 2009. Det har gått bra för flera av dem, inte minst boken “Möten”, som han gjorde tillsammans med naturfotografen Heikki Willamo.
Varför tror du att ditt genombrott kom just nu?
– Man ska helt enkelt komma i rätt tid. Svartvita naturbilder har folk gjort i alla tider, det är ju med svartvitt foto som allt började. Många av de färgglada naturbilderna som är så vanliga numera är fantastiska, men det är lätt att drunkna i mängden när det är så många. Där sticker min stil ut. Min prisvinnande bild på en sparvuggla som sitter och blundar ser inte ut som alla andra eftersom den har min stil.
Mats Anderssons prägel på bilderna blir dock aldrig kortvarigt effektsökeri. Det håller som tema för hela böcker och variationen inom hans stil blir tydlig vid en genombläddring av Mats Anderssons bildgalleri. Den kan få mörka skogar att se levande ut, förstärka händelser i naturen, skapa spänning i djurporträtt och vrida nya känslor ur väldokumenterade platser. Det är inget som görs enbart genom att rycka i reglagen i bildbehandlingsprogrammet.
Det senaste årets stora framgångar har för Mats Andersson framför allt inneburit att hans bilder nu säljs till hela världen och att han har kunnat höja priserna rejält. Men vardagen är sig relativt lik. Han fortsätter att ge sig ut på nätterna för att fotografera. Han fortsätter att fokusera mycket på närmiljön – “man ska gräva där man står”, som han uttrycker det. Och han fortsätter att utmana sig själv.
– Jag jobbar mycket med landskapsbilder nu. Det är ganska svårt, men efter så många år av att smyga på djur ville jag göra något nytt och utmana mig själv.
Han har därför bestämt sig för att skildra Island, som är “helt sönderfotograferat”, som han själv uttrycker det.
– Jag ville försöka göra något på Island som ingen annan gjort. Det resulterade i bildfördraget “Lost in Iceland” som tagits emot väldigt väl. Jag lyckades göra något som folk verkligen gillar.
Landskapsfotograferingen på Island går långsamt framåt. I snitt kommer Mats Andersson hem med 5-6 bilder som han är nöjd med per resa och han tänker inte nöja sig förrän det håller för en ny bok om nordiska landskap, återigen tillsammans med Heikki Willamo.
Har du några andra projekt på gång?
– Naturfoto är ju en livsstil och eftersom min flickvän Nina Frydenlund också är intresserad så är vi ju ute i naturen nästan hela tiden. Men jag har inte längre den där pressen på mig. Jag vet ju att jag har många bilder hemma och känner inte att jag behöver ta ännu en liknande bild. Jag har höga krav på mig själv och numera lyfter jag ibland inte ens kameran när jag ser något intressant. Istället kan jag bara njuta av att titta på djuren.
• Se fler av Mats Anderssons bilder på Matsandersson.nu