Björn från Järvzoo. Foto: Marie Gillander
Det var kärleken som fick den tekniska ingenjören Gunther Schmidt att flytta till Sverige från Tyskland. Men flytten innebar inte bara ett liv med hans stora kärlek Andrea Friebe. Det innebar också att Gunther la planerna på att jobba som ingenjör åt sidan. Istället engagerade han sig i Andreas företag och blev björnguide och informatör.
Gunther förklarar att karriärbytet inte riktigt var så stort som det verkar eftersom det används allt mer tekniskt avancerad utrustning i forskningen kring den svenska björnstammen. En ingenjörsexamen var därför ingen nackdel i parets affärsidé att blanda guidning och forskning med utbildning och föredrag.
Björn & Vildmark, som parets företag heter, anordnar björnguidningar i några av Sveriges björntätaste områden, men målet är inte att personerna som betalar för att vara med på turerna ska se björnar. Tvärtom.
– Vi visar inte upp björnar, förklarar Gunther Schmidt. Idén är att vi ska ge våra besökare kunskap om och en verklighetstrogen bild av björnar genom att visa dem björnarnas livssituation. Vi vill inte inkräkta på björnarnas beteenden genom störningar.
Jag antar att det är olämpligt att vänja björnar vid människor?
– Ja, det stämmer. Björnarna är ensamlevande djur och är naturligt blyga och skygga. I Sverige finns björnjakt och björnar vet att människor kan vara farliga. Björnar som till exempel lär sig att rota igenom soptunnor kan i sin tur lära ut det beteendet till sina ungar och därmed skapa konflikter med människor. Det är inte lämpligt, människor ska vara något som björnar undviker. Detta underlätta samlevnad med dem avsevärd.
Anser du att det är viktigt med jakt på rovdjur som skulle kunna vara farliga för människan om de vande sig vid oss? Det vill säga för att lära dem att människan kan vara farlig?
– Det är ingen enkel fråga. En grundförutsättning för jakt på djur är att stammen har en storlek som tillåter jakten utan att äventyra arten eller dess genetiska mångfaldighet. Sådant måste bestämmas från fall till fall och det är många parameter, även icke-biologiska, som ingår i en sån beslut. Så det går tyvärr inte att ge ett tydligt svar på detta.
Björn från Järvzoo. Foto: Marie Gillander–-
Apropå björnar som vistas nära människor berättade vi igår om hur Schweiz enda björn skjutits av den anledningen – är du insatt i det fallet?
– Det verkar som att M13 var ungefär tre år gammal när han sköts. Enligt en japansk studie är detta tonårsperioden hos björnar då de kan ställa till med mycket rackartyg. Dessutom verkar den här björnen orädd för människor och har visat tydliga tecken att förknippa människan med tillgång till mat.
Jag vet att Schweiz satsar mycket på att göra björnområden så säkra som det går för att underlätta samexistens med björnen och det är synd att den lilla populationen i Alperna har tappat en individ. Men å andra sidan får samlevnad med björnar inte vara kravlös. Jag tror att det vore en nackdel för de skygga och blyga individerna av denna population som besöker Schweiz om man låter M13 skapa fler konflikter. Det är synd för individen men i ett större sammanhang är det bättre att få med befolkningen i området på att planera för en samexistens med björnen. Och det är också viktigt att man har tillit till myndigheterna att de tar itu med en individ som ställer till med problem och rädsla för befolkningen.
I Sverige brukar Naturvårdsverket ge tillstånd till avskjutning av problembjörnar som inte går att skrämmas mycket tidigare – till födel för både björnstammen och befolkningen.
Gunther Schmidt. Foto: Björn & Vildmark
Gunthers och Andreas guidade turer går ut på att under sommarmånaderna vandra i områden som björnarna lever i. De visar upp iden som använts under vintern, känner på björnspår om de är färska eller gamla och letar efter klättermärken på träd. Det är genom att lära ut detaljer som att det först är vid några månaders ålder som björnungarna får tillräckligt hårda klor för att klättra i träd som paret hoppas skapa en respekt och nyfikenhet för ett av våra talrikaste rovdjur. Därför anordnar de också guidningar för vitt skilda personer. Från pensionärer som knappt kan gå till barnfamiljer som inte klarar av att hålla intresset uppe så länge.
Vad är den vanligaste frågan ni får om björnar på era turer?
– Utan tvekan om björnar är farliga. Svenska björnar är inte aggressiva av sig själv, men man ska ha respekt för dem. Olycksstatistiken visar att det är vanligast att folk som är beväpnade blir attackerade. Om man är beväpnad ska man tänka på att det är lätt att känna en falsk säkerhet på grund av sitt vapen, men en skadad björn kan blir aggressiv. Det bästa man kan göra är faktiskt att gå bort långsamt och visa björnen att man inte är något hot.
Foto: Björn & Vildmark
Trots att det finns fler dokumenterade fall av attacker mot människor från björnar så är de inte lika illa omtyckta som vargar. Vad tror du att det beror på?
– Det är en svår och komplex fråga. I Sverige skapar vargar mera konflikter med människor och det finns många kontroversiella åsikter. Som rena köttätare jagar vargar mera vilt som kanske anses som konkurrens och när vi fick fler vargar i landet* ökade också risken för lössläppta jakthundar. Det är kanske lättare för människor att samleva med björnar eftersom vi har en längre historia av att samexistera med björnen.
En viktig anledning till att inte Björn & Vildmarks turer försöker se björnarna som de berättar om är att det är förbjudet att spåra upp vilt om det inte är frågan om jakt. För att få anordna guidningar eller fotogömslen måste verksamheten först söka tillstånd från Naturvårdsverket. Där tas hänsyn till om projektet anses störa djuren eller om den kan vara till nytta för dem på något sätt. Gunther berättar att det finns exempel på att folk som satt upp kameror för att filma björnar nära idet råkat i problem eftersom det inte är tillåtet.
– Alla verksamheter vi har i naturen måste omprövas av en etisk nämnd hos Naturvårdsverket, förklarar Gunther. Där bedöms vad vi har för nytta av kunskapen och sedan får vi ett svar där Naturvårdsverket antingen godkänner verksamheten, begär mer information eller ger avslag.
Foto: Björn & Vildmark
Vad har er verksamhet och forskning kommit fram till för något?
– Björnprojektet startade 1984 och har till exempel studerat populationsutvecklingen, björnens farlighet, idesgång, beteende, vinterfysiologi, genetik och social organisation. För tre år sedan började humanmedicinen och rymdforskingen intressera sig för björnens vinterfysiologi och inledde ett samarbete med Björnprojektet. Björn och Vildmark driver ingen egen forskning men vi är imblandade i vissa forskningsfrågor i Björnprojektet, bland annat studier om idesgång. Förr anordnades björnjakten samtidigt som älgjakten, men efter att det här blev känt har nu jakten tidigarelagts för att inte störa dessa honor. Det gäller som sagt att samexistera med våra vilda djur.
* Under 1930- 1970-talet fanns det bara ett tiotal vargar i Sverige och under 1980-talet antogs vargen vara helt försvunnen från landet. Dagens bestånd härstammar från vargar som vandrat in i landet från Norge 1983.
Härnäst föreläser Gunther Schmidt om björnar den 26 och 28 februari på Kulturhuset i Mora.
