Edjer. Foto: Daniel Pettersson
Hur är det egentligen med ejderpopulationen? Är det sämre än någonsin som man lätt kan få intryck av i media och vad beror det i sådana fall på? Vi försöker reda ut teorierna och ge de svar som finns.
Ejdern anses befinna sig i “fritt fall” och har halverat sin population sedan år 2000. Vad halveringen beror på råder det delade meningar om.
Det har sedan länge cirkulerat en teori om att det är tiaminbrist som drabbat fåglarna. Den teorin får visst stöd i en doktorsavhandling som menar att plankton nu producerar mindre av den viktiga vitaminen tiamin. I tidningen BirdLife Sveriges medlemstidning “Vår Fågelvärld” har det även lagts fram samband mellan havsörnens kraftiga populationsökning och ejderns tillbakagång eftersom havsörnen tar en hel del ejdrar.
Ejder. Foto: Sören Lindén
Det är möjligt, eller till och med troligt, att ejdrarnas tillbakagång påverkas av många olika faktorer och i “Dansk Ornitologisk Forenings Tidskrift” (3/2014) diskuteras, enligt BirdLife Sverige, nya teorier. Det visas en tydlig koppling mellan antalet övervintrande ejdrar i Vadehavet i Danmark och mängden blåmusslor på bottnarna. Enligt finska undersökningar är det de honor som anländer till häckningsplatserna med störst reserver som lägger flest ägg och får friskast ungar. En förutsättning för det är att det finns gott om föda (musslor).
Enligt den danska artikeln finns det ett tydligt samband mellan den årliga förbrukningen av gödselmedel på danska åkrar och mängden blåmusslor i Vadehavet och därmed också antalet häckande och inräknade ejderhonor. Det ironiska med den här slutsatsen är att ejderns tillbakagång får ses som ett hälsotecken för havet. Det är nämligen med minskade utsläpp från åkrarna som blåmusslorna minskar och därmed också ejdrarna minskar.
– Frågan är mycket komplex och det finns säkert flera orsaker till nedgången hos vissa sjöfågelstammar. Utvecklingen är också motsägelsefull i vissa delar. I Kattegatt (Östersjöns mynning mot världshavet) minskar gråtruten samtidigt som silltruten ökar kraftigt. Varför denna skillnad mellan två närstående arter? Samtidigt ser vi att ejdern minskat mycket kraftigt i södra Kattegatt, men minskningen verkar avta successivt norrut längs västkusten och vänds i en uppgång när vi når ända upp mot Hvaler-bassängen och Oslofjorden i norr, berättar Anders Wirdheim, informationsansvarig på BirdLife Sverige.
Martin Green, vid Svensk Fågeltaxering på Lunds universitet har ett historiskt perspektiv på ejderns population som är intressant i sammanhanget. Han menar att ejdern var betydligt fåtaligare i hela Östersjön under 1800-talet och första halvan av 1900-talet.
– Det finns givetvis inga exakta siffror att tillgå från åren före 1975 annat än från enstaka lokaler där man letat bon. Ejdern hade ju en stor betydelse för skärgårdsbefolkningen varför man letade upp bon och plockade ägg och samlade dun i rätt stor omfattning förr. Med andra ord, att ejdern var betydligt fåtaligare under 1800-talet och första halvan av 1900-talet är helt oomtvistat.
Längs Sveriges södra kuster fanns i stort sett inga häckande ejdrar över huvud taget under slutet av 1800-talet till första delen av 1900-talet på grund av hård jakt och äggjakt.
Ejdrar i skärgården. Foto: Erik Hansson
– Under 1900-talet kom ejdern sedan successivt tillbaka i söder. Första “nya” häckningen på Gotland kom kring 1915, i Blekinge återetablerade sig arten på 1940-talet. Och sen gick det snabbt uppåt och det är ju den delen av historien som vi har mer detaljerad koll på, berättar Martin Green.
Ökningen under 1900-talet berodde framför allt på tre faktorer. Jakttrycket minskade i takt med att skärgården avfolkades från människor som livnärde sig på det naturen kunde ge. Antalet rovdjur minskade också på grund av jakt och miljögifter. Den största förändringen berodde dock på att det fanns mer mat för ejdern. På grund av ökade utsläpp från avlopp, gödning i jordbruket med mera kom det ut stora mängder kväve och fosfor, som gynnade förhållandena för musslor. Mer ejdermat innebar också fler ejdrar.
– Övergödningen har dock som bekant andra sidor också och i takt med att vi (samhället) lyckats begränsa utsläppen och tillförseln av gödningsämnen till havet har också förhållandena successivt försämrats för både musslor och ejder. Faktum är att kurvan för tillförsel av kväve till Östersjön är mer eller mindre helt identisk med ejderns populationskurva. På samma gång har vi fått viss koll på både rovdjursförföljelse och miljögifterna vilket innebär att många rovdjur åter ökat i antal, såsom exempelvis när det gäller havsörnen, fortsätter Martin Green.
Martin Green och artikeln i den danska ornitologiska tidsskriften kommer alltså fram till ungefär samma slutsats – ejderns tillbakagång är egentligen ett tecken på att Östersjön i stort börjat må bättre. Den minskade ejderpopulationen är till viss del ett friskhetstecken.
– Jag säger inte att det hela är precis så här enkelt, det är egentligen givetvis mer komplicerat än så här om man ska ta alla detaljer, men i stora drag är detta läget, avslutar Martin Green.
Läs mer:
• Artiklar om övergödning.
• Artiklar om ejdrar.
• Artiklar om Östersjön.
Tack till Sören Lindén för tipset.
