“Havets barnkammare” har minskat med upp till 80 procent på Västkusten
Ängarna med ålgräs på havsbotten brukar kallas för “havets barnkammare” eftersom det är viktiga miljöer för många fiskar och alger. I en ny rapport från Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland redovisas nu hur överfiske och övergödning drabbat ålgräsängarna och orsakat stora kostnader och enorma förluster för ekosystemen.
– Förlusten av ålgräsängar i Bohuslän sedan 1980-talet omfattar enorma områden, uppskattningsvis 12 500 hektar, vilket är nästan lika stort som Tjörns yta. Det har också lett till mindre produktion av torsk, ökad övergödning och sämre vattenkvalitet, säger Björn Sjöberg, avdelningschef på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
I ålgräsängarna lever bland annat torsk, sej, vitling, ål och havsöring och de är även viktiga för många andra djur och växter. Forskare har i Skagerrak exempelvis hittat över 40 fiskarter, 125 arter av fastsittande djur och 72 arter av fastsittande makroalger i ålgräsängarna. Enligt rapporten har de minskande ålgräsängarna orsakat att produktionen av torsk sedan 1990 minskat med cirka 8000 ton i de värst drabbade områdena i Bohuslän. Det är lika mycket torsk som det svenska yrkesfisket tog upp sammanlagt under 2013.
Dessutom motverkar ålgräset övergödningen och förbättrar vattenkvaliteten, skyddar stränder mot erosion, binder upp kol i havsbotten och “fungerar därigenom som en buffert mot våra koldioxidutsläpp”, skriver Havs- och vattenmyndigheten i ett pressmeddelande. Man räknar med att det frigjorts 6000 ton kväve som tidigare var lagrat i ålgräsängarna. Det är tre gånger så mycket kväve som årligen tillförs Skagerrak från vattendrag.
– Ålgräsängar räknas till de mest värdefulla ekosystemen på jorden även om det är svårt att sätta värdet i kronor och ören. Lågt räknat så visar beräkningarna att förlusten av ålgräs i Bohuslän har kostat Sverige minst fyra miljarder kronor i form av förlorade ekosystemtjänster. Det kan röra sig om uppemot 20 miljarder kronor, säger Per Moksnes, forskare vid Göteborgs universitet som tillsammans med miljöjuristen Lena Gipperth lett forskningsgruppen som skrivit rapporterna.
Ålgräsängar ska skyddas enligt flera EU-direktiv och internationella konventioner, men enligt Per Moksnes tar restaurering av ålgräs tid, är dyrt och förenat med osäkerhet. I områden där ålgräsängar försvunnit är det inte säkert att det längre kan växa.
Förutom övergödning och överfiske drabbas ålgräsängarna även av exploatering i form av exempelvis hamnar, bryggor och muddringar.
– Det rättsliga skyddet för ålgräs är otillräckligt i Sverige, till exempel tas sällan hänsyn till ålgräs i exploateringsärenden. Ekologisk kompensation för skador på ålgräs används nästan aldrig i sådana ärenden. Vi pekar också på att Sverige saknar nationell miljöövervakning av ålgräs, säger Lena Gipperth, miljöjurist vid Göteborgs universitet.
Källa: Havs- och Vattenmyndigheten