Sveaskogs hygge i Lannaberget i Ore Skogsrike. Foto: Bengt Oldhammer
Från Världsnaturfonden WWF:s skyddsvärda naturpärla till kalhygge på två år. Den tidigare så artrika gammelskogen i Ore skogsrike i Dalarna är sig inte längre lik när FSC-märkta och statligt ägda Sveaskog har gått fram.
Sebastian Kirppu, som inventerat skogen, berättar om avverkningen:
– Ore skogsrike är ett levande skogslandskap i norra Rättvik där flera skyddsvärda naturskogar har kartlagts. Det är ett av de sista och största landskapsområdena i Sverige där det fortfarande finns stora andelar gammal naturskog kvar. Här finns många signal- och rödlistade arter, som brandberoende insekter, både i löv- och tallskog. Området har högt bevarandevärde och flera delar saknar idag skydd, skrev Världsnaturfonden i sin motivering till att Ore skogsrike utsågs till en “naturpärla” år 2015.
LÄS ÄVEN: • Sveaskog vill avverka trots 80 rödlistade arter och Pantertanternas protester
Den sista ödesmättade meningen i deras motiveringen blev tyvärr en bekräftad oro. Idag avverkas ett av de sista och största landskapsområdena med stora andelar naturskog av Sveaskog, ett FSC-certifierat bolag som ägs av svenska folket. Trots en biologisk mångfald som inte återfinns på många andra platser i nordvästra Europa, enligt de som inventerat skogen och skrivit rapporten ”Ändå hugger man”.
– Vi är chockade. Aldrig trodde någon att ett miljöcertifierat (FSC) skogsbolag skulle avverka en så skyddsvärd skog. Och den här gången är det inte frågan om ett så kallat misstag, säger Margareta Wikström, ordförande i Naturskyddsföreningen i Rättvik.
Avverkningarna sker enligt Naturskyddsföreningen i strid med miljöcertifieringen FSC, i strid med riksdagens beslut att bevara den biologiska mångfalden, i strid med Sveaskogs egen policy och i strid med den skogsbiologiska sakkunskap som finns hos forskarkåren.
LÄS ÄVEN: • Hedersmedlem i Naturskyddsföreningen: Sveaskogs naturvård fungerar inte
Brännvinsberget rymde 40 rödlistade arter och signalarter. Idag är stora delar av det 800 hektar stora området skövlat. Av FSC-märkta Sveaskog.
– Hur kan det komma sig att varken Sveaskog, Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen ansåg detta vara en skyddsvärd naturskog? Var någon av dem ens där och gjorde inventeringar av biologiska värden? frågar sig rapportförfattarna och inventerarna Sebastian Kirppu, Helena Björnström och Bengt Oldhammer.
LÄS ÄVEN: • Sveaskog kalavverkar i sina ekoparker
– Enligt anställda på Sveaskog finns en stor oro över hur Sveaskog avverkar i Ore Skogsrike, och nu ställer ledningen ännu högre (!) krav på att pressa ut mer kubikmeter råvara ur detta unika område. Vart är Sveaskog som bolag på väg egentligen? säger Margareta Wikström.
Brännvinsberget i Ore skogsrike. Foto Sebastian Kirppu
I en inventering som gjorts i området av den kunniga trion Sebastian Kirppu, Helena Björnström och Bengt Oldhammer konstateras att “området har en mycket stor betydelse för biologisk mångfald på nationell nivå, och är ur vissa aspekter (skalbaggar) unikt för Nordvästeuropa”. Trots det har Sveaskog ägnat sig åt fortsatt fragmentering och kalhyggesbruk i den gamla skogen i “en förfärande omfattning”.
– Slutsatsen är att alla kvarvarande skyddsvärda naturskogar och kontinuitetsskogar i Ore Skogsrike måste skyddas. Inventeringar värda namnet måste utföras av Sveaskog, enligt förslagsvis svensk inventeringsstandard eller den modell Länsstyrelserna använder. Inga fler avverkningar kan tillåtas innan dess, skriver Sebastian Kirppu, Helena Björnström och Bengt Oldhammer.
Även i Sveaskogs ekopark Ejheden i området pågår kalhyggesbruk på mer än halva ekoparkens areal. Samtidigt som ungskogar och kalhyggen ingår i ekoparken avverkas gammal skyddsvärd naturskog kant i kant med ekoparken.
Källor: Pressmeddelande och rapporten ”Ändå hugger man”
