Han har en av Europas bästa tomter för fågelskådning

Vy från Segerstads fyr. Foto: Erik Hansson

Han sålde allt han hade för att flytta till en av Europas bästa tomter för fågelskådning. Vi har besökt Segerstads fyr och bjudits på en fågelfylld intervju i dubbel bemärkelse.

Det är en lång rak grusväg som leder ut mot Segerstads fyr. Bland åkerlapparna, gärdsgårdarna och alvarmarkerna på Ölands östkust står en stor dunge i strandkanten med en hög fyr ut från mängden. Här lever och verkar fågelskådaren, fågelguiden och vandrarhemsägaren Christian Cederroth sedan 1994.

Vi möts vid grusvägen. Han har precis avslutat sin dagliga runda i området, från Sibjärn-muren och Albicilla-dammen, förbi Kalander-udden till Ökenpiparbukten och tillbaka igen. Platserna är döpta efter alla de sällsynta fåglar som upptäckts här. Sibirisk järnsparv, taigaflugsnappare, kalanderlärka och ökenpipare är bara några av rariteterna som Christian Cederroth sett från tomten. Det här är en smått legendarisk plats för svenska fågelskådare. Det är en av de första anhalterna i öst för fåglar på väg över eller längs med Östersjön och Christian Cederroth är ständigt på hugget. Det märks redan under vårt samtals första minuter. En rovfågel kommer svävande längs strandkanten och Christian släpper allt annat.

Fågelanteckningsbok nummer 118. Här antecknas allt av fågelintresse som händer vid Segerstads fyr. Foto: Erik Hansson

– En brun kärrhök, den första årsungen för i höst. Intressant, säger han och antecknar i sin bok. Under intervjuns gång ska det bli fler anteckningar i fågelobservationsbok nummer 118.

Grusvägen leder in i dungen med de täta träd som är så lockande för flyttande småfåglar att vila upp sig i. Jag ställer bilen bredvid de betydligt terrängvänligare fordon som Christian håller sig med. Min tur längs vägen, som dagen innan försetts med flera nya ton grus, var ett under av bekvämlighet jämfört med hur det har varit på höstar och vintrar.

– Vissa höstar har det varit så mycket vatten i området att det nådde över motorhuven på jeepen och det forsade in vatten underifrån. Jag har försökt få kommunen att hjälpa mig med att fixa vägen, men det har bara blivit möte efter möte med olika gubbar så nu har jag återigen fått lägga ett sexsiffrigt belopp på att göra den bättre, berättar Christian Cederroth.

På tomten står ett hus där delar hyrs ut för logi medan Christian själv bor i den del som fyrvaktare bott i sedan 1883. Här övernattar fågelskådare som anlitar Christian som guide, men också barnfamiljer som trivs i det avskilda och lugna läget intill vattnet. Ett löst stenkast från ytterdörren ligger Östersjön och så här i augusti passerar ett ständigt varierat pärlband av fåglar tätt inpå kusten. De “luras” att gå nära land av en bukt strax norr om Segerstads fyr och kommer därmed inom behagligt kikaravstånd från land.

Tomten och Segerstads fyr. Foto: Erik Hansson

– Jag har sett över 300 arter från tomten. Det här är antagligen Europas bästa fågelskådningstomt både när det gäller antal arter och antal individer. Jag räknar till mellan en halv och en miljon fåglar per höst.

När vi satt oss ned vid utemöblerna ber jag Christian berätta hur det kom sig att han, som växte upp på Lidingö i Stockholms län, satsade allt han hade på att flytta till en relativt svårtillgänglig del av Öland.

Christian Cederroth. Foto: Erik Hansson

– Det är egentligen en tjejkompis “fel”. Jag hade varit och skådat i området varje år under min barndom och länge insett områdets svårslagna position för fågelskådning. När jag blev lite äldre blev stället till salu och bland fågelskådarna i trakten snackades det om att man borde slå till. Ett halvår senare noterade jag att stället fortfarande var till salu. Jag var här med en tjejkompis och skådade och vi pratade om att det var till salu. Vi tänkte att det säkert var i behov av renovering inuti, men när jag tittade in genom ett fönster såg jag att det var riktigt fräscht.

Medan han berättade den här historien har Christian hunnit med att kolla upp och artbestämma några tärnor som kom sträckande söderut (fisk- och silvertärnor) och en flock vadare (kärrsnäppor). Precis när han ska återuppta berättelsen ringer telefonen. Han hinner knappt svara innan han måste avsluta samtalet så fort som möjligt (“vänta nu kommer det något här, jag måste avsluta”) när en spännande trut kommer flygande. Efter några intensiva sekunders spanande i kikare och dokumenterande med kameran konstateras att det är en ung kaspisk trut. En snabb marsch längs stranden för att komma närmre ger ytterligare chans att detaljstudera arten och Christian förklarar pedagogiskt de urskiljande karaktärerna som det långsmala huvudet, den långa näbben och det svarta stjärtbandet.

Väl tillbaka i utemöblerna fortsätter berättelsen om hur tjejkompisen inledde en tuff övertalningskampanj, som egentligen mest bestod av att hon sa åt Christian att köpa huset. Han tog sig tid att tänka “i tio sekunder, sedan hade jag bestämt mig”. Bostaden i Stockholm såldes och han fick ihop tillräckligt för att precis ha råd med huset och tomten. Sedan dess har det blivit många månader då han levt på “nässlor och ägg från traktens bönder” och i perioder har han samlat in varenda drivved han hittat för att värma upp huset, men sedan 1994 har Christian kunnat ägna sig åt fågelskådning nästan på heltid. Ibland på egen hand, ibland på guidade turer tillsammans med de boende i fyrvaktarbostaden eller på skräddarsydda resor till fågelområden runt om i världen.

Fjällabben som flög förbi. Foto: Erik Hansson

Vi hinner inte prata länge om fågelskådning och livet i Segerstads fyr förrän alla måsarna i området plötsligt lyfter.

– Nu kan det vara något på gång. Kanske en labb? Jadå, där är den, men är det en kustlabb? Ser det inte ut som en fjällabb?

Våra kameror smattrar medan den unga labben gör några halvhjärtade utfall mot måsfåglarna innan den fortsätter söderut. Christian larmar ut den på Bird Alarm som osäkert bestämd fjällabb, men det dröjer till han granskat bilderna på datorn innan han blir säker på sin sak. Årets första unga fjällabb på väg söderut blir ännu en notering i anteckningsbok nummer 118. Det visar sig dessutom vara den näst tidigaste fjällabben någonsin på Öland.

Christian Cederroth har ibland fått kämpa för att få sitt liv att gå runt rent ekonomiskt och drygar ut kassan som återförsäljare för robotgräsklippare och stativ. Under hårda vintrar och höstar har han i stort sett varit isolerad i sin bostad när vägen knappt gått att köra på och efter investeringen i en förbättrad grusväg väntar en dyr renovering av hela avloppssystemet. Men han vaknar varje morgon i en av landets hetaste fågellokaler där det så gott som ständigt finns något att se och han svarar omedelbart att han inte ångrar sitt livsavgörande beslut för 21 år sedan.

När jag, “på egen risk”, följer med honom upp i Segerstads fyr är det inte svårt att förstå att det är värt varenda möda. 20 meter upp ger Segerstads fyr en magisk utsikt över vacker natur. Här kan man se flera kilometer åt alla håll. Här kan fågelsträcken längs Ölands kust följas och här kan de flesta vingslag i jordbrukslandskapet runt omkring upptäckas. Vart man än vänder blicken syns fåglar. Om inget annat de hussvalor som häckar i fyren.

Utsikt söderut från Segerstads fyr. Foto: Erik Hansson

– Härifrån har jag sett sju arter örnar, säger Christian i förbigående.

Det är också här han spenderar stora delar av dagen den andra lördagen i september varje år. Då äger nämligen riksmästerskapet i tomt-fågelskådning rum. Segerstads fyr är varje år med i toppen och dagssumman brukar landa på över 100 arter.

Något motvilligt klättrar jag till slut ner från Segerstads fyr, säger adjö till Christian och kör iväg längs den nylagda grusvägen. Det får inte bli sista gången jag besöker denna plats.

Läs mer:
• Segerstads fyrs och Christian Cederroths webbplats
• Facebook-sida med så gott som dagliga rapporter från Segerstads fyr
• Facebook-grupp om tomt-fågelskådning