Guide till ugglor och uggle­lyssning

Anledningen till att ugglorna hörs som bäst under vårvintern är att de flesta ugglor parar sig då och därför “sjunger” hanarna extra mycket. Det kan dock höras dåligt om det blåser eller regnar kraftigt eller om du befinner dig nära annat buller av något slag. Oftast krävs total tystnad för att höra ugglor på långt håll.

Det kanske smidigaste och bekvämaste sättet att lyssna efter ugglor är att åka bil och på lämpliga platser stanna och lyssna koncentrerat i ungefär 5-10 minuter. Om du hör en uggla så tänk på att de kan vara känsliga för störningar (se vår artikel om natur-etik), men också aggressiva runt häckningslokalen. Gå inte för nära och backa vid minsta tecken på oro från ugglan.

Använd Artportalen

Använd gärna Artportalen.se för att kolla var det setts/hörts ugglor på sistone. Den här länken leder till en karta med de fem senaste dagarnas observationer. Observera att kartan kan ladda långsamt.

Tänk på att berguv, slaguggla och sparvuggla är lättast att höra i skymningen eller gryningen, att hornuggla och pärluggla troligare hörs under natten och att kattugglan inte är lika tidsbestämd som de andra ugglorna. Jordugglan kommer inte till Sverige förrän i april-maj och lappugglan är svår att höra.

LÄS ÄVEN: • Vår guide till fågelskådning.

Berguv (Bubo bubo, Eurasian Eagle Owl)

En av världens största ugglor med sina upp till 75 cm med 188 cm mellan vingspetsarna. Har tydliga örontofsar, röda ögon och en spräcklig brun täckning i fjäderdräkten.

Det finns flera exempel på berguvar i städer och de har hörts och setts både i Stockholm och Göteborg de senaste åren. Annars brukar de hålla sig till bergs- och skogsområden, grustag och i skärgårdar i nästan hela landet förutom i de nordligaste delarna.

Berguven är störningskänslig under häckningen och kan bli aggressiv mot människor som kommer för nära.

De senaste tio åren har berguven minskat med 20-50 % och den klassas nu som “sårbar” i rödlistan. Minskningen beror bland annat på förändringar i skogs- och jordbruk som minskar bytestillgången, kollisioner och råttgift.

Läte: Det ödsliga utdragna “oohu” brukar höras ungefär var tionde sekund och kan nå flera kilometer.

Aktivitet: Hörs ofta precis efter solnedgången eller i gryningen och framför allt under årets första tre månader, men eftersom berguven stannar i samma område året runt kan det även höras övrig tid.

Berguvungars tiggläte (april-juli):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Hornuggla (Asio otus, Long-eared Owl)

Hornugglan har stora tofsar på öronen, men dessa syns bara när den sitter. Då kan även de orangegula ögonen urskiljas och ett något mer “kantigt” ansikte än jordugglan.

Flygande skiljs hornugglan från kattuggla på att ha längre, smalare vingar och från den snarlika jordugglan på att den saknar svarta fält längst ut på vingarna, samt en till synes mer jämnbrun buk och stjärt.

Trivs i omväxlande miljöer med fält, våtmark och skog/dungar i hela landet utom längst i norr. Kan ibland upptäckas i stora sällskap i samma träd.

Hornugglan är relativt vanlig i hela landet och anses “livskraftig”.

Läte: Ett ganska kort “hoo” som upprepas. Ungarna kan höras tydligt under försommaren med sitt “pzeei” eller “pzieeh”. Varningslätet är ett gnälligt “väähk väähk” (länk). Ungarna tigger mat med ett ljust, gnissland pip (länk).

Aktivitet: Framför allt under natten i mars, men inte ens då speciellt frekvent.

Hornuggleungars tiggläte (maj-juli):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Hökuggla (Surnia ulula, Northern Hawk Owl)

Hökliknande uggla med vit och grå-randig fjäderdräkt och ett vitt ansikte med svart, bred “ram”. Ögonen är klargula, stjärten lång och ovansidan brun- och vit-spräcklig.

Är oftast sällsynt i södra delarna av landet, men sprider sig vissa år i stora antal söderut. Så skedde exempelvis hösten 1983 och vintern 2012/2013. Eftersom den är dagaktiv kan den upptäckas något lättare än andra ugglor. Ses ofta sitta i en trädtopp, spanandes över öppen terräng.

Hökugglan anses vara “livskraftig” i Sverige.

Läte: Spellätet är ett drillande “ululululululul” i ungefär tio sekunder medan varningslätet är ett “kikikiki” som precis som ugglans utseende påminner om en hök.

Aktivitet: Hörs framför allt om natten.

Hökuggleungars tiggläte:

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Jorduggla (Asio flammeus, Short-eared Owl)

Mycket lik hornugglan, men är ljusare, saknar långa tofsar på öronen, har svarta “vingknogar” och vingspetsar, samt en vit kant längst ner på vingen.

Flyttfågel som återkommer till våra trakter i april-maj. Håller då till i öppna landskap eller i skärgårdar och drar sig inte för att jaga mitt på dagen. Vingarna tycks väldigt långa och flygstilen påminner om att ro en båt.

Efter att i tiotals år ha bedömts som “nära hotad” är den nu “livskraftig” och det beräknas finnas ungefär 3400 par av ugglan i landet.

Läte: Ett ihåligt “boo-boo-boo” i flykten. Honan svarar med långt hest “ree-yow”.

Aktivitet: Framför allt i april-maj.

Jorduggleungars tiggläte (juni-juli):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Kattuggla (Strix aluco, Tawny Owl)

Brun kraftig uggla med stort huvud, stora mörka ögon, breda vingar och kort stjärt. Lever framför allt i Götaland och Svealand i kulturbygd, men även i parker, trädgårdar och inne i samhällen.

Kan vara aggressiv nära boet. Lägger ägg någon gång från januari till mars/april.

Kattugglans population har varit livskraftig i Sverige i tiotals år.

Läte: Klassiskt läte som består av ett svajande “hoooo” följt av en paus på någon sekund och så “hu-huhuhu-hooo”. Honan låter ibland höra ett upprepande “klävitt” (länk).

Aktivitet: Kan höras dygnet runt, året om, men framför allt i januari till mars.

Kattuggleungars tiggläte (juni-juli):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Lappuggla (Strix nebulosa, Great Grey Owl)

Nästan lika stor som en berguv med ett påfallande stort huvud, men är istället gråsvart med vita inslag och tydliga vita “parenteser” innanför de små gula ögonen.

Förekommer framför allt i Norrland och Svealand, men har på senare år synts allt längre söderut. Trivs i gammal skog med tillgång till öppna fält där den söker efter sorkar.

Lappugglan är “nära hotad” framför allt på grund av minskad tillgång på lämplig häckningsmiljö vilket särskilt beror på skogsbruk.

Läte: Revirropet är ett ungefär sju sekunder långt “whoo-whoo-whoo” som upprepas runt tio gånger. Honan svarar med ett svagt “kje-kje-kje”.

Lappuggleungars tiggläte:

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Pärluggla (Aegolius funereus, Boreal owl/Tengmalm’s owl)

En liten uggla som inte är mycket större än en trast. Stort huvud och tydliga vita runda fält kring de gula, förhållandevis stora, ögonen. Upplevs brun med vita prickar (tänk pärlor och att det är det som gett dess namn).

Svår att upptäcka, är nattaktiv och lever i bland- eller barrskog över i stort sett hela landet. Kan häcka från februari till april, men i sällsynta fall ända in i försommaren.

De senaste 30 åren har beståndet minskat med upp till 40 procent, men under 2000-talet har minskningstakten troligen planat ut. Pärlugglan bedöms som livskraftig, men hotas av skogsavverkning.

Läte: Starkt, snabbt läte “poo-poo-poo-poo-poo” som kan höras flera kilometer och upprepas tusentals gånger under en natt.

Aktivitet: Framför allt under senvinternätter.

Pärluggleungars tiggläte (maj-juli):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Slaguggla (Strix uralensis, Ural Owl)

Påminner mycket om en kattuggla, men är något ljusare och med längre stjärt. Har också ett något “renare” ansikte. Lever framför allt i barrskogar från Svealand och norrut.

Slagugglan föredrar närhet till öppna marker som ängar, mossar och kalhyggen där den kan hitta sorkar. Namnet har arten fått för att den kan vara väldigt aggressiv vid boplatsen och eftersom den ofta attackerar mot huvud och ögon finns det stor risk för allvarliga skador för den som inte är försiktig.

Sedan 2005 bedöms populationen av slagugglor vara livskraftig och de senaste 30 åren har antalet ökat har ökat med 10-40 procent.

Läte: Djupt hoande “wohu” och ett något snabbare, mer upprepande “wohu-huwohu”. Honan har ett strävt och skrapande “vehä-vehä-hä vähä”.

Aktivitet: Hörs mest frekvent i mitten av mars och då ofta strax efter skymningen och före gryningen.

Slaguggleungars tiggläte (maj-juni):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Sparvuggla (Glaucidium passerinum, Eurasian Pygmy Owl)

Vår minsta uggla som faktiskt inte är större än en sparv. Kraftig med ganska litet huvud och betydligt mindre vitt runt ögonen jämfört med pärlugglan. Är annars ganska lik denna med brun fjäderdräkt med vita fläckar. Storleken dock betydligt mindre. Syns ofta sitta som en “tennisboll” i en grantopp och flyger med hackspettsliknande “bågig” stil.

Trivs i barr- och blandskogar i nästan hela landet förutom i fjällen och på Öland och Gotland. Tar mycket sorkar, men även fåglar från bofinkar och sångare till trastar och hackspettar som är större än sparvugglan själv. Dyker ibland upp vid fågelmatningar på vintern.

Anses livskraftig och kan till och med ha viss ökande population.

Läte: Ett “peuu” eller “py-py-pyp”. Har även en flöjtande sång under hösten.

Aktivitet: Hörs framför allt i skymning och gryning i slutet av mars till mitten av april.

Sparvuggleungars tiggläte (maj-juli):

• Senaste observationerna från Artportalen
• Senaste observationer från Artportalen på karta

Källor: Fågellokaler i Upplands och Stockholms län, Prismas Stora fågelbok, Artportalen, Artdatabanken och Xeno-canto.