Främmande “megafauna” gynnar artrikedomen

Vattenbufflar i våtmark. Foto: Sudodana2048 – Eget arbete, Public Domain, 

Att stora djur, så kallad megafauna, anländer till nya områden har ofta en positiv inverkan på ekosystem och artrikedom. Dessutom kan det bidra till att djuren själva överlever, enligt en ny studie som publicerats i tidskriften Oikos. 

Så kallad megafauna, djur som väger över 100 kg och tillhör de största i ekosystemen, så som kameler, älgar, vattenbufflar och åsnor lever i stora antal utanför sina ursprungliga utbredningsområden. Men dessa “främmande” arter gör ofta mer nytta än skada och dessutom kan det vara svårt att veta exakt vad som är deras ursprungliga utbredningsområde.

LÄS ÄVEN: • Vilda visenter i Sverige – är det eftersträvansvärt?

Det menar Erick Lundgren vid Arizona State University som tillsammans med sina kollegor studerat 76 stora växtätare. 22 av dem lever i betydande antal på nya platser och tio av dessa är utrotade eller hotade i sitt ursprungsområde.

LÄS ÄVEN: • De samlade in 1 miljon kronor för att återskapa artrikt ekosystem i Sibiren

Introducerade arter har ökat antalet megafauna i olika regioner med mellan 10 (Afrika) och 100 procent (Australien) och har i vissa fall ersatt ursprungliga stora djur med mellan 15 (Asien) och 67 procent (Australien).

Förutom att säkra megafaunans överlevnad gör de också nytta för artrikedomen och gynnar ekosystemen.

– Mycket är fortfarande okänt om ekologin för introducerade växtätare, men bevis finns för att dessa populationer gör moderna ekosystem vildare. Vi föreslår att attityden mot introducerad megafauna bör tillåta bredare forskning och skötselmål, skriver forskarna i sin slutsats.

LÄS ÄVEN: • Vilka länder är bäst på att skydda stora vilda djur och vad beror det på?

New Scientist tar i sin artikel upp exempel på introducerade megafauna. I Wales har exempelvis rumänska vattenbufflar börjat användas för att utföra naturvårdsarbete i våtmarker i naturreservat och på Mauritius har jättesköldpaddor tagits in för att ersätta en utrotad art och därmed hjälpa till med att sprida frön från träd.

Ett annat exempel är hur vilda åsnor i sydvästra USA visade sig vara bra på att gräva fram vattenreservoarer som sedan används av mängder av lokala fågel- och däggdjursarter.

Källor: New Scientist, Proquest och Ecography