Jordbruksmark. Foto: Marie Gillander
Det svenska landskapet har förändrats fort sedan 1940-talet och snabbast har förändringen skett i jordbruket. Dessutom sker förändringen snabbare och snabbare. Från det småskaliga jordbruket där jordtypen avgjorde odlingar och diken, kärr, åkerholmar, dammar och gärdsgårdar utgjorde naturliga gränser har dagens jordbruk istället stora, sammanhängande åkrar med raka kanter.
Förändringen har lett till att hälften av Sveriges alla rödlistade (hotade) fågelarter återfinns i jordbrukslandskapet. Antalet hussvalor har till exempel minskat med mellan 30 och 40 procent sedan 80-talet och populationen av ladusvalor har halverats sedan 1980.
2012 beslutade Jordbruksverket att inskränka de lagstadgade beteskraven för svenska kor. De behöver nu bara vara ute i olika tidsintervaller utifrån bondens önskemål. De nya lagarna anpassar svenskt jordbruk ännu mer mot stordrift där djuren står inomhus nästan hela året. Ju färre kor som går ute desto sämre förutsättningar för insektsätande fåglar.
Antalet ladusvalor har halverats i Sverige sedan 1980. Foto: Erik Hansson
Dessa oroväckande slutsatser har Margareta Ihse, professor emerita i ekologisk geografi vid Stockholms universitet, kommit fram till när hon forskat på landskapets betydelse för den biologiska mångfalden. Enligt Naturvårdsverket försvinner varje år mellan en och två procent av gräsmarksvegetationen.
Margareta Ihse menar att det är EU:s förtjänst att det överhuvudtaget finns äng- och slåttermarker kvar i Sverige.
– Tack vare konventionen om biologisk mångfald har man kunnat söka pengar för att bevara markerna. Vi slår sönder ett landskap som vi vet har sett ut så här sedan minst vikingatid, alltså i över tusen år, säger Margareta Ihse.
Källa: Ekuriren
