Det är eldsjälarna runt om i landet som gör att många djur och fåglar överlever eller åtminstone klarar sig bättre. Dessa eldsjälar har ofta ett imponerande driv och gör insatser som i vissa fall är ovärderliga, men de gör det helt gratis. Det här är en artikel om två av dem.
Erik Arbinger med en av sina många ringmärkta göktytor. Foto: Privat
År 2001 var Erik Arbinger på ett ringmärkningsmöte på Naturhistoriska Riksmuseet. Han pratade om fågelholkar med forskaren Hans Ryttman på Stockholms Universitet och berättade att han hade många holkar ute i naturen och inte hade några problem att tillverka stora mängder.
I april året efter hörde Hans Ryttman av sig och undrade om Erik Arbinger ville vara med i ett projekt om göktytan. Den rödlistade hackspetten har minskat med hälften sedan 1980-talet och behöver hjälp för att inte fortsätta minska. Göktytan är den enda hackspetten som flyttar och brukar återkomma i april och flyga söderut igen efter häckningen. Eftersom den inte kan bygga egna bon och är förlitad till andra fåglars hål är det effektivt att hjälpa dem genom att bygga och sätta upp holkar. Erik fick data på hur holkarna skulle se ut och att göktytan åt myror, sedan satte han igång.
– Snabbt tillverkade jag 30 holkar till tytan som jag satte ut med en väldig fart. Spänningen var stor under häckningstid för det här var en fågel jag inte visste så mycket om. Någon häckning fick jag inte första året eftersom jag satt de flesta holkarna i fel biotoper. Jag trodde att myrorna som Hans Ryttman nämnde var den vanliga stackmyran men det var det inte, berättar Erik Arbinger
Erik lät sig inte nedslås av detta. Han läste på om göktytan och gav sig tusan på att få en häckning 2003. Han flyttade om de befintliga holkarna och gjorde över 100 till. Den här gången gick det bättre.
Göktytan är känd för att ringla med halsen som en orm när den känner sig hotad. Foto: Erik Arbinger
– Jag fick tre häckningar och fick ringmärka 28 ungar och två vuxna. Från den stunden kände jag att jag var fast i denna fågel när den spelar upp sitt skyddsregister med halsen som en huggande kobra med resta nackhår.
Sedan dess har Erik Arbinger gjort 100 nya holkar varje år och fått fler och fler häckningar som lett till fler ringmärkningar. Projektet från Stockholms Universitet självdog, men Erik fortsatte tack vare sitt brinnande intresse för göktytan.
– Till slut fick jag problem för jag hade så många tytholkar så jag knappt hann med alla. Jag funderade på hur jag skulle lösa detta och kom på att jag måste skaffa medhjälpare som hjälpte till att inventera holkar och leta efter ägg i häckningstider.
I dagsläget har Erik Arbinger satt upp 1343 göktytholkar och får hjälp av 60 medhjälpare. De hjälper honom att kolla 798 holkar och själv tar han hand om resterande 545. För Erik tar det åtta dagar att kolla dessa holkar i Mälardalen mellan Arboga och Uppsala. I de holkar som inte göktytor valt häckar ofta mesar, pilfinkar eller nötväckor. Även bålgetingar trivs i den lite speciella holken.
I augusti ska hans arbete med göktytor mellan 2003 och 2013 presenteras på en stor ornitologisk konferens i Tokyo. Eriks material ska sammanställas med material från Tyskland och Schweiz och kommer förhoppningsvis öka kunskapen om denna märkliga fågel som förr i tiden användes som startsignal för vårsådden. När göktytans läte hördes i jordbruksmarken i april var det dags att så.
Med sin långa tunga fångar göktytan myror. Foto: Erik Arbinger
För varje år utökas antalet holkar i projektet och under 2013 kunde Erik och hans medhjälpare konstatera 70 häckningar och över 600 ringmärkningar.
En av medhjälparna som bestämt sig för att hjälpa göktytan får också räknas som en rejäl eldsjäl. Bengt, som är 88 år och bor i Högdalen i Stockholm, ringde till Erik och frågade om måtten på en göktyteholk. Erik undrade om det inte var knepigt att få hem byggmaterialet, men det tyckte inte Bengt. Det visade sig att han tar rullatorn till busshållplatsen, åker tre kilometer till närmaste byggvaruhus, rotar i lådor där det ligger avkap som han får gratis och får sedan hjälp med den sista kapningen. Därefter lastas brädorna på rullatorn och Bengt åker hem igen. Inga problem alls.
Erik Arbinger vågar inte säga att projektets insatser har påverkat göktytebeståndet i någon större utsträckning, men Artdatabanken ändrade rödlistningen till det mildare “missgynnad” för 5-6 år sedan efter att ha ringt och fått information om göktyteprojektets arbete. Framgången har dock inte lett till att Erik slagit av på takten. Tvärtom.
– Visst går det att göra mer för denna fågel. Jag går ständigt och funderar på detta. Idag kommer en kille från Botkyrka i Stockholm till mig. Han vill se mina biotoper för göktytan. Han ska dra igång ett göktyteprojekt i Botkyrka finansierat med kommunala pengar. På fredag kommer en kille från Bromma och hämtar fler holkar, han är redan med i projektet. Men det här är små insatser, det borde göras nåt mer över hela landet. Har du något förslag på hur man kan nå ut brett? frågar Erik Arbinger.
Om du vill hjälpa göktytan i din närhet kan du antingen bygga en holk utifrån Erik Arbingers holkritning eller köpa holkar direkt av honom. Arbetet med göktytan kan antingen följas på Facebook eller på den här hemsidan.
