Ett australienskt företag vill provborra efter kobolt och för att kanske starta en gruva nära sjön Unden i Tiveden och Gränsbygden, Västergötland. Länsstyrelsen har gett klartecken för prospektering (provborrning). Men det lokala motståndet är starkt och till helgen blir det en manifestation med eldar kring sjön, ”Vårdkasar vid Unden”.
På söndag den 19 november kl 17 är det samling på olika ställen runt sjön Unden och kl 17:30 ska brasor tändas kring hela sjön. Eldarna ska brinna för att visa att det finns ett starkt lokalt motstånd mot en framtida gruvbrytning. Facebookgruppen ”Vi som brinner för Unden” skriver:
– Förr tände vi vårdkasar (eldar) för att visa på fara runt sjön. Vi är nu många runt hela Unden som vill anamma denna gamla sed och visa vårt engagemang, oro och stöd för bygden med denna unika källsjö som nu är i fara.
Kobolt är en eftertraktad mineral som används för produktion av elbilsbatterier. Det är en växande marknad som förväntas växa ännu mer. Just därför vill företaget, som heter European Cobalt Ltd, provborra vid Unden. Bolaget är verksamt i Indonesien och Australien, men söker även efter kobolt i Europa. Utöver kobolt letar de även efter koppar, guld och zink, i samma inmutningsområde. LKAB var där för 30 år sen och projekterade, men då var halterna av metall i gruvberget för låga för att det skulle anses som lönsamt.
Sjön Unden är klassad som ett riksintresse för friluftsliv och naturvård. Anledningen till detta är den artrika faunan, det klara vattnet, det relativt opåverkade avrinningsområdet och de fina badstränderna samt den sydsvenska rödingstammen. Det finns fornminnen och hotade växter. Många fågelarter lever i Unden, bland annat fiskgjuse och storlom och en del av Unden ingår i ett Natura 2000-område.
Byarna Havsmon, Igelstad och Fräckestad som ligger på Undens södra udde, kommer att drabbas eftersom det är nära södra ändan av sjön som prospekteringen kommer att ske. Några av byborna har skrivit ett protestbrev till Bergsstaten, som är den statliga instans som beslutar om undersökningstillstånden.
LÄS ÄVEN: • Riksrevisionen: Gruvorna betalar inte för miljöförstöringen
Margareta Hildingsdotter, som har engagerat sig mot prospekteringen och som bor vid sjön, säger till tidningen SLA:
– Det här är en unik sjö med djupt och klart källvatten som går att dricka, en kommunal vattentäkt som är klassat som ett riksintresse sedan 1973. Är det verkligen rätt plats att börja leta efter mineraler?
Margareta Hildingsdotter berättar för Natursidan.se att arbetet pågår för fullt med en överklagan mot beslutet.
– Tyvärr är Minerallagen som den är utformad sedan en ändring på 1990-talet mer tillåtande än de flesta andra länders. Det kostar väldigt lite att ansöka om prospekteringstillstånd, endast 0,5 promille i skatt. Därav det stora intresset från utländska bolag.
Hon berättar att det ”väller in” ansökningar till Bergsstaten som i stort sett beviljar alla. ”Allt enligt beslut av Sveriges riksdag som i nuläget inte har intresse av en förändring”.
Naturskyddsföreningen vill att regeringen skärper kraven på gruvbolagen. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Johanna Sandahl, ordförande på Naturskyddsföreningen att ”regeringen måste skyndsamt strama upp lagstiftningen för att inte oersättliga, svenska naturvärden ska drabbas av långtgående och oåterkalleliga konsekvenser”.
LÄS ÄVEN: • Ingen kontrollerar bolag som får gruvtillstånd i Sverige
Nyligen höll författaren Arne Muller ett välbesökt möte i Undenäs om prospektering och gruvbrytning. Under lång tid har han bevakat gruvbranschen i Sverige. På mötet visade han exempel på hur det kan se ut efter att en gruva har gått i konkurs, vilket ofta händer: avfall lämnas, ett stort gapande hål blir kvar och efterarbetet sköts inte enligt föreskrifterna. Ingen tar ansvar för miljön.Ett avskräckande exempel är Blaikengruvan i Västerbotten som lämnades åt sitt öde efter att gruvbolaget gått i konkurs. Saneringen av naturen kring gruvan har skjutits flera år framåt, trots akuta miljöproblem.
Margareta Hildingsdotter säger att prospektering innebär mycket generösa rättigheter för inmutaren (den som har rätt att utnyttja en mineralfyndighet) medan den enskilda markägaren är i stort sett rättlös. Att överklaga har väldigt sällan önskad utgång eftersom Statens intressen väger tyngre.
• Läs mer om manifestationen vid Unden
Källor: Vi som brinner för Unden, SLA, Länsstyrelsen