Bokrecension: Med näbbar och klor
Foto: Tom Svensson
Recension av boken ”Med näbbar och klor – Nordens Ark och kampen för hotade djur” av Lena M Lindén. Alla våra bokrecensioner kan läsas här.
Med tanke på att “Med näbbar och klor” kan ses som en reklambok för att djurparken Nordens Ark fyller 25 år, så är den oväntat intressant. Både som en klargörande bild om varför djurparker kan vara viktiga för arters bevarande, men också för att verksamhetens historia är spännande, åtminstone när den skildras så här öppenhjärtligt.
Omslag till “Med näbbar och klor – Nordens Ark och kampen för hotade djur” av Lena M Lindén. Foto: Tom Svensson
Hur pass känslig frågan med djurparker är visar anläggningens chef och bokens berättare Lena M Lindén redan i första stycket där hon menar att hon aldrig gillat den etiketten. Hon föredrar hellre att beskriva Nordens Ark som “en del i en världsomfattande ansträngning att förhindra att djurarter försvinner för alltid” och följer upp det med den pr-mässigt smarta förklaringen “bara så kan man försvara att man stänger in vilda djur”. Men reklambok med tillrättalagda budskap till trots så har Lena M Lindén rätt, och under bokens ungefär 150 sidor så ges det tillräckligt med exempel för att förstå att det är betydligt mer än tomma pr-termer.
Nordens Ark gör mycket för att få hotade djurarter att överleva. Det är till exempel här det fötts upp pilgrimsfalkar till Projekt pilgrimsfalk så att det kunnat släppas ut 172 ungar i Mellansverige. Projektet har varit så framgångsrikt att det nu kan börja avvecklas. De har också släppts ut 15 000 grönfläckiga paddor, 100 fjällgäss och kämpar tillsammans med Naturskyddsföreningen med att återinföra vitryggig hackspett till den svenska faunan. Nordens Ark har också hjälpt hotade arter som snöleopard och pallaskatt samt betydligt mindre publikfriande arter som ekbockar och gotlandssnokar.
Tycka vad man vill om djurparker, men så som människan betett sig mot naturen genom åren så behöver många djurarter idag hjälp för att överleva och djurparkerna har blivit ett ganska effektivt sätt att göra det i privat regi. Genom att locka besökare med gulliga djur kan verksamhet även finansieras för mindre karismatiska arter. Något förenklat innebär det att några individer av en hotad art får leva sina liv i en djurpark för att underlätta för arten att överleva i det vilda.
Det som gör boken underhållande att läsa är att Lena M Lindén är så pass öppen med vilka vilda och spontana beslut som fattats genom åren. Hon erkänner utan omsvep att de stundtals inte hade en aning om vad de gav sig in på i början och att det dröjde ett bra tag innan Nordens Ark hittat en fungerande verksamhet. Denna ärlighet tillsammans med många intressanta inblickar i arterna och projekten är de två huvudanledningarna till att “Med näbbar och klor” är oväntat givande. Den är värd att läsa av djurparksskeptiker för att nyansera bilden och för djurvänner i allmänhet eftersom den ger en djupare förståelse för verksamheten.
Över lag är urvalet av anekdoterna från Nordens Arks historia välavvägda och intressanta, men ibland blir det lite för mycket chefsperspektiv med kalkyler och kungliga invigningar i fokus. Kapitlet om spökerier hade också kunnat strykas. Jag saknar också ett uppslag med grundläggande fakta om djurparken så som var den ligger, vilka djur de har och information om aktiviteter och fotokurser.
Apropå fotokurser är en tredje huvudanledning till bokens behållning Tom Svenssons fina bilder på djuren. Visst, de är tagna i hägn och det bör därför ställas höga krav, men det lever bilderna upp till. Det är bara att ta en titt i boken “Snöleopard” (recension kommer snart) för att få exempel på hur svårt det uppenbarligen kan vara att fotografera djur även i hägn på Nordens Ark.
Reklambok eller ej – Nordens Ark är värd att skildras och “Med näbbar och klor” är en både värdig och intressant berättelse om verksamheten.
Läs mer:
• Våra artiklar om Nordens Ark.
• Vår längre intervju med bevarandefotografen Tom Svensson.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick ett recensionsexemplar av boken från Votum förlag.
