Bokrecension: Jakten på de mytomspunna juveltrastarna
"Juveltraståret" av Chris Gooddie
Recension av boken ”Juveltraståret” av Chris Gooddie med översättning av Lennart Nilsson och illustrationer av Peter Elfman.
Chris Gooddie jobbade som chef och hade ett bra liv, men kände att något saknades. Som fågelskådare sedan barnsben fanns det en längtan hos honom att ge sig ut på ett längre äventyr. Han ville istället för att bläddra bland Excel-ark i kontorsstolen bläddra bland löven i en avlägsen regnskog och hitta många av de fantastiska fåglar som gömmer sig där.
“Juveltraståret” av Chris Gooddie
Han gjorde en lista på för- och nackdelar inför sitt val och kom snart fram till vad han måste göra – han sa upp sig från sitt välbetalda jobb. Under ett års tid gav han sig istället ut på en jakt efter att få se världens 32 pitta-arter, även kallade juveltrastar. Dessa färggranna arter är kända för att vara svårupptäckta och är dessutom oerhört sällsynta.
Boken är skriven i kronologisk ordning och redogör i stort sett i dagboksform hur Chris Gooddies stora och våghalsiga äventyr gått till. Från den första skymten av en av “regnskogarnas juveler” till de många missöden och problem som är oundvikliga på en sådan här färd till ogästvänliga platser i Asien.
Översättningen är förtjänstfullt gjord av Lennart Nilsson och visar upp både en rik kunskap och fin språkkänsla i skämt och artfakta. De skiss-artade teckningarna av Peter Elfman tycker jag däremot inte tillför speciellt mycket med tanke på att de är i svartvitt. Pittorna förtjänar att visas i färg och min rekommendation är att ni googlar varje art i takt med att de hittas i boken.
Chris Gooddies språk kan bäst beskrivas som en redogörelse med humoristiska inslag. Här beskrivs händelser och strapatser, men några djupare reflektioner eller funderingar ges det inte tid till innan nästa mödosamma resa beskrivs. Tempot är över lag ganska högt och det är väldigt sällsynt att Gooddie tillåter sig några som helst djupdykningar. Hans fascination över asiatisk mat skiner igenom ibland när han beskriver rätter och kryddor, men över lag är det dock korta, förenklade beskrivningar av allt från de personer han möter till hur hans sökande efter juveltrastarna går till rent praktiskt.
Det är lite synd. Chris Gooddies jakt på juveltrastarna är uppenbarligen en omvälvande upplevelse för honom och nog måste det funnits tidpunkter under resan när han stannade upp och begrundade sitt äventyr och tillstånd? Läsarna får snarare gissa sig till vad som rör sig inuti huvudet på en man som viger ett år att leta efter 32 juveltrastar. Istället förlitar han sig på att texten kryddats tillräckligt av hans underfundiga humor med små sarkasmer och ironier, som jag dock tycker hans landsman Stephen Fry behärskar betydligt bättre.
I sina bästa stunder ger boken en levande beskrivning av en spännande resa och hur det är att vara fågelskådare. Ibland lyckas han få mig att känna som att jag är med på resan och då berör hans framgångar och misslyckanden. “Juveltraståret” år en lättsmält reseberättelse om ett fascinerande äventyr, men hade kunnat vara så mycket mer.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick boken av Ellerströms.
