Bok om ovanliga möten med vanliga fåglar
När biologen och ornitologen Lyanda Lynn Haupt från Seattle i nordvästra USA blev gravid med sitt första barn valde hon att byta fokus för sitt intresse. Hennes hängivna fågelskådande fick bli något mer lokalt, något mindre dramatiskt men samtidigt med en ny blick. Hon fokuserade, som titeln antyder, mer på ovanliga möten med vanliga fåglar.
Framför allt är det fåglarna i hennes närhet som tar upp hennes intresse. Det är till exempel en vitkronad sparv som matar sin unge som övertygar Lyanda Lynn Haupt att hon själv kan klara av att bli mor efter en tids grubblerier tillsammans med sin make. Under graviditeten och barnets första år intresserar hon sig bland annat för skarvarna som står som statyer vid floderna nära hemmet, den europeiska importen stare som orsakar så mycket upprörda känslor i USA och om en enögd kärrsnäppas försök att överleva mot oddsen. Det är små och stora berättelser om allt från fågelindivider till stora biologiska sammanhang.
Boken har en ganska tunn röd tråd om Lyanda Lynn Haupts liv som förälder och hoppen mellan kapitlens olika huvudämnen är ganska stora. Men hon lyckas hålla intresset uppe med sina insikter och kunskaper om fåglarnas beteenden och med sitt lättsamma språk som undviker att bli så där högtravande som naturlitteratur kan bli. Det faller heller aldrig i fällan att bli torrt eller livlöst som genren också har en förmåga att göra. Här ges målande beskrivningar i en välbalanserad blandning av det personliga och ren fakta.
Lyandas språk och alla fågelrelaterade ämnen som förklaras utmärkt även för nybörjare har översätts förtjänstfullt av Lennart Nilsson som också bifogat förklaringar och fördjupningar i vissa fall. Boken innehåller också vackra illustrationerna av Peter Nilsson som gör “Ovanliga möten med vanliga fåglar” till en bok att återkomma till.
Lyanda Lynn Haupt behärskar konsten att skriva om det vardagliga med ett smittande engagemang. Hon har också en förmåga att öppna läsarens ögon för det vardagliga skådandet. Jag slår inte ihop “Ovanliga möten med vanliga fåglar” med känslan av att jag läst ett mästerverk eller ens något som är exceptionellt bra, men det är svårt att se på fåglarna i min närhet utan ett större intresse efteråt och vad kan egentligen vara ett bättre betyg än det?