Bildreportage om de sista sumatraelefanterna
Naturfotografen Lisa Sihlberg har rest runt i Filippinerna, Borneo och Sumatra, bland annat för att uppmärksamma utsatta arter och skyddsvärd natur. Här berättar hon om sina dagar med WWF Sumatra och deras elefantpatrull som ska försöka stoppa skövlingen av regnskogen och minska konflikterna mellan elefanter och palmoljeodlare.
“Fram till 1980-talet täcktes Riau-provinsen på Sumatra av 1,6 miljoner hektar (motsvarar ungefär Skånes och Hallands yta) av världens mest värdefulla låglandsregnskog. Idag finns endast 80 000 hektar av den kvar och år 2020 beräknas 98 procent av den totala ytan av Indonesiens regnskog vara avverkad.
Den 83 068 hektar stora nationalparken Tesso Nilo i centrala Sumatra täcktes förr av regnskogsområden som utgjorde hem åt ett högt antal växt- och djurarter, och har även fungerat som en korridor och transportsträcka till ett flertal naturreservat för bland annat sumatratigern. Idag har mer än en tredjedel, 35 416 hektar, av den värdefulla regnskogen skövlats och ersatts med trämassa- och palmoljeplantager.
Flera av palmoljeplantagen är olagliga och har uppkommit genom att de 2500 bönder som idag befinner sig i nationalparken har skövlat regnskog för att odla sina oljepalmer. I Indonesien är det lagligt att odla upp en yta på max 25 kvadratkilometer utan att registrera sitt plantage utanför nationalparkerna. I många fall lyder dock flera av dessa illegala småodlare under ett större organiserat palmoljeproduktionsföretag vilket bidrar till att stora ytor med palmoljeplantager bereder ut sig innan de hinner uppmärksammas.
I Sumatra beräknas det idag finnas cirka 2500 vilda sumatraelefanter (underart till den asiatiska elefanten) varav 250 lever i nationalparken Tesso Nilo. Att de lever här skapar konflikter med odlarna då elefanterna ofta vandrar in i byarna och letar efter mat eller förstör palmoljeplantager genom att äta palmoljefrukterna. Konflikterna mellan odlarna och de vilda sumatraelefanterna slutar ofta tragiskt genom att elefanterna skjuts eller förgiftas. Därefter kapas även elefanternas betar och säljs illegalt eftersom elfenben har ett mycket högt värde på svarta marknaden.
Under tre dagar dokumenterade jag de olagliga palmoljeplantagerna i Tesso Nilo tillsammans med WWF Sumatra och följde även med deras elefantpatrull ”Flying Squad Tesso Nilo” för att se hur de med tama elefanters hjälp löser konflikter mellan odlare och vilda elefanter. De åtta elefanterna i ”Flying Squad Tesso Nilo” har hämtats från olika parker och tränats för att kunna skrämma tillbaka de vilda elefanterna till skogen när de närmar sig byarna. Dessutom patrullerar de dagligen med sina mahouter, elefanttränare, för att se till att inte fler olagliga palmoljeplantager uppstår inne i nationalparken. Till truppen hör även ett antal skogsvaktare som dagligen GPS-markerar, spårar och noterar förändringar bland de vilda elefanterna. Arbetet som WWF och ”Flying Squad Tesso Nilo” utför tillsammans med organisationen RSPO (Round table on sustainable palm oil) är otroligt viktigt för att bevara regnskogen och de vilda elefanter, tigrar och andra arter som lever i nationalparken.
Efter två dagars spårning hittade jag tillsammans med WWF till slut en flock på nio elefanter på ett stort eukayplytusplantage. I flocken fanns fyra kalvar och trots att vi lyckades smyga oss nära, ungefär tio meter från flocken, verkade de inte nämnvärt oroade utan skalade i lugn och ro av barken på de träd som de hade brutit av.
Yal, en av WWF’s skogsvaktare är övertygad om att dessa och de andra cirka 250 elefanterna inom Tesso Nilo kommer att vara utrotade inom tre år, trots stora insatser från både WWF och RSPO.
Om efterfrågan av icke hållbar palmolja fortsätter att öka och vi konsumenter inte ställer krav på palmoljeproducenterna kommer fler palmoljeplantager bereda ut sig bland Sumatras regnskogar och ytterligare minska habitaten och öka hoten för de sista 2500 sumatraelefanterna.
I dagens takt skövlas 1,3 miljoner hektar regnskog årligen bara i Indonesien och år 2020 beräknas 98 % av skogen vara borta.”
Källor: WWF och Naturskyddsföreningen