Bildreportage från naturfotoresa med tjäderspel och orrspel

Den 17 till 20 april 2016 genomförde Natursidan en naturfotoresa i samarbete med Nordic Safari. Naturen kan, som bekant, vara nyckfull och det är inte alltid det blir som man tänkt, framför allt inte med tjädrar och ugglor, men det visade sig att vi hade turen med oss.

LÄS ÄVEN: • Vår avdelning om naturturism från hela Sverige.

Vi möttes upp på söndagen vid lunch, våra första gäster, jag och Marie Mattsson från Natursidan.se samt Lars Gabrielsson och Mattias Zettergren från Nordic Safari. Målet med resan var att få se orrspel, tjäderspel och ugglor, men även att uppleva den vilda naturen i Bergslagen och det fascinerande brandområdet. Orrspel är relativt säkert att få uppleva om bara vädret är hyfsat, men tjädrarna är inte alltid så lätta att få se och än mindre att lyckas få bra bilder på dem. Dessutom är 2016 ett av de sämsta uggleåren någonsin i Västmanland så det var med viss oro för att kunna “leverera” vi inledde resan.

Första stoppet blev vid en vacker liten skogstjärn i en trolsk gammal skog. Vi studerade och fotograferade sjöns fantastiska reflektioner, de kivande kniporna och en skogssnäppa på andra sidan sjön en stund innan det bar av till Ulvsbomuren där vi hade vår bas. Det är en mysig gård mitt i den västmanländska vildmarken som Hellen Wistrand driver på egen hand. Här kan man förutom att bo och äta under naturfotoresor även ägna sig åt aktiviteter som paddling, vandring och svampplockningskurser.

Efter en måltid bestående av vilt och svamp plockad i skogarna i närheten var det dags för en genomgång av kvällens gömslevistelse. Marie Mattsson och en gäst begav sig mot tjäderskogen medan jag följde med två gäster till orrmyren. Efter en riktigt blöt vandring över myren där jag upptäckte att mina stövlar läckte var vi framme på den vidsträckta myren. Gömslena stod relativt tätt ihop och jag funderade över hur stor chansen var att orrarna skulle välja just vår plats för sitt spel när de hade en hel myr att vara på. Vi fick tipset av guiden Mattias Zettergren att orrarna mycket väl kan försvinna och sedan komma tillbaka även på morgonkvisten, så vi skulle inte ge upp hoppet förrän han kom och hämtade oss vid halv tio dagen efter. När jag bytt till torra strumpor, ätit lite kvällsmat i gömslet och bäddat ned mig i sovsäcken kom tröttheten snabbt och jag somnade till taltrastarnas sång från talltopparna och ljungpiparnas stämningsfulla rop. Strax efter fyra på morgonen var det dags att vakna av finast möjliga väckarklocka. Ett helt gäng orrar flög in precis bredvid gömslena och började omedelbart med sina kuttrande läten. Det var fortfarande för mörkt för att se något så det var ingen idé att riskera att skrämma dem genom att öppna gömslets tygluckor. Det var bara att njuta av stunden. Tyvärr blev stunden kort. Efter bara några minuters spel lyfte alla orrarna igen och lämnade tystnad och tomhet bakom sig. Det gick att ana deras läten på håll, men även när solen började gå upp kunde jag inte se någon av dem.

Framåt sextiden började jag ge upp och tänkte att det nog inte skulle bli något orrspel. Mattias ord om att de kan komma tillbaka när man minst anar det hade jag redan glömt. Plötsligt hördes dock vingbuller igen. Först ett par, sedan ytterligare ett och snart landade det orrtuppar på alla sidor om gömslet. Det dröjde inte lång tid innan de även började spela. Jag öppnade försiktigt tygluckorna i gömslet och kunde börja njuta av och fotografera ett ståtligt och långvarigt orrspel på nära håll. I nästan två timmar höll orrarna oss sällskap med sin tuppfäktning, sina vansinnigt mysiga läten och sin orädsla inför gömslena. De visade upp sig på mellan fem och 30 meters håll under hela tiden, innan de nästan lika plötsligt försvann igen. Efter alla intensiva intryck och fotograferande la jag mig åter i sovsäcken och lyckades mycket nöjd med morgonen somna en stund innan det var dags att plaska tillbaka över myren till bilen och en efterlängtad brunch.

Väl tillbaka på Ulvsbomuren redogjorde vi för nattens äventyr och fick höra att Maries grupp också hade haft en lyckad natt med tjädrarna. Det verkade som att tjäderspelet nu hade tagit fart. Lovande inför vår kommande tjädernatt, men nu väntade en utmanande dag med att försöka få syn på ugglor. Först hade vi dock en kort fotoworkshop under Maries ledning där hon gick igenom grunderna med vad man kan tänka på när det gäller bildkomposition och ungefär vad vi kan förvänta oss från tjädergömslet.

Därefter tog vi en tur i Hälleskogsbrännan (brandområdet). Vi har skrivit om det och visat bilder från området förr, men det är en fascinerande miljö som tål att ses årligen.

LÄS ÄVEN: • Bildreportage från unika naturreservatet Hälleskogsbrännan.

Den här gången hittade vi bland annat vargspillning, gott om tjäderskitar, en skogsödla, ett videsandbi, väldigt vackra miljöer, men inte en enda hackspett. Kanske var det den kraftiga blåsten som gjorde att de varken hördes eller sågs? Efter middagen försökte vi se traktens jordugglor som visat sig de senaste dagarna, men vi hade inte turen med oss den här gången heller (vi gjorde ett försök redan dag ett). Därefter bar det iväg till en plats där det finns chans att se lappuggla. Två, tre timmars väntan i den tilltagande kvällskylan gav tyvärr inte mycket annat än en sparvhök.

Vi bestämde oss dock för att inte ge upp så enkelt. På kvällen gjorde vi iordning frukostmackorna, ställde klockan på 04:00 och somnade skönt utmattade på Ulvsbomuren. Bilturen innan gryningen var fylld av förväntan och det blev inte sämre av att vi såg tre stora vildsvin käka på en åker på några hundra meters håll.

Vi anlände till lappugglans jaktmarker vid 05:00, spred ut oss längs vägarna med kikarna redo och började spana. Ungefär 05:05 kom lappugglan plötsligt svävande ut från skogen och landade på en träpinne på fältet. Därefter följde en över två timmar uppvisning i misslyckad sorkjakt. Vi höll oss hela tiden på vägarna och sakta men säkert kom den närmare. Den avslutade uppvisningen med att flyga in i skogen nära där vi stod, utan byte. Vi hade varit lika upptagna av sorkjakten som lappugglan och tog oss först nu tid till att äta vår matsäck i den värmande morgonsolen. Nöjda med att ha fått fina bilder och upplevelser av en av vildmarkens vackraste varelser.

Efter en välbehövlig vila på Ulvsbomuren var det dags för en ordentlig fotoworkshop samtidigt som regnet öste ner utanför fönstren. Vi fick lära oss vad man kan tänka på när man behandlar bilderna i Lightroom eller Camera Raw (Photoshop), hur man kan snabba på rensningen av bilder och hur man enkelt kan spara ner dem med lämpliga inställningar. Dessutom bombarderades Marie av frågor om allt vi kom att tänka på. En sammanfattning av genomgången skickas ut till alla efter resans slut. Framåt middagen började jag känna en viss pirrande känsla. Nu var det snart dags för finalen – tjäderspelet. Skulle det bli en flipp eller flopp? Personligen såg jag inte minst fram emot att ligga en natt i ett gömsle och lyssna på skogens alla ljud, men nog fanns förhoppningen om att få se de mäktiga skogsdrakarnas kamp bland tallarna, inte minst för våra gästers skull.

Vi packade med oss vår utrustning och åkte iväg till de vackra mossbeklädda hällmarkerna där gömslena var uppställda. Gästerna valde gömslen först utifrån tidigare nätters rapporter om hur tjädrarna rört sig och sedan kröp vi alla in i varsitt gömsle och stängde in oss. Det blåste ganska rejält i byarna och det kom lite regn när vi precis gått in – inte optimala förutsättningar för att se och höra tjädrar. Strax efter skymningen hörde jag dock hur de första tjädrarna med sina kraftiga vingslag flög in och landade i träden runt omkring. En av dem började också sitt kluckande spel redan på kvällen. Jag smsade till de andra tälten vad jag hört innan jag somnade till en avlägsen kattugglas sång.

Strax innan gryningen hördes åter tjädrarnas märkliga läten. Jag tittade försiktigt ut genom ett minimalt hål i tältet och kunde efter en stund se en mörk silhuett i det svaga ljuset. En tupp gick fram och tillbaka på ganska långt håll. Jag kunde i det allt starkare ljuset följa tuppen bakom trädstammarna, gå ner på andra sidan en häll, skymta i en buske och ibland visa upp sig relativt öppet. Det var en riktigt fin upplevelse trots relativt stort avstånd. Något senare visade sig även en hona vid tuppen innan hon flög iväg, tätt förbi mitt gömsle.

På morgonkvisten tyckte jag att jag hörde något i en annan riktning och bytte försiktigt glugg i gömslet. Där var en annan tupp, betydligt närmare. Jag fick en nästan löjligt fin uppvisning. Han ställde sig uppe på en mossbeklädd sten, gick fram till tältet på bara 5-10 meters håll och traskade runt upptagen av sitt spelande. Till slut, efter nästan en timmes tid, valde han att traska iväg på andra sidan en större häll och så var spelet färdigt.

Jag smsade lite med de andra och fick höra att alla åtminstone hade upplevt tjädrar under natten. Återigen kunde jag ta en tupplur på morgonkvisten, nöjd med nattens och gryningens upplevelser. När vi släpptes ut ur tälten vid 10-tiden kunde vi jämföra berättelser och försöka uppskatta hur många tuppar och hönor det var sammanlagt.

Vid brunchen på Ulvsbomuren blev det lite bildvisning från kameradisplayen och en ytterligare summering av våra upplevelser för guiderna på Nordic Safari. Våra uppgifter ligger sedan till grund för nästa grupp tjädergäster som förhoppningsvis kommer få en lika häftig upplevelse som vi fick.

Det här var Natursidan.se:s första naturresa i samarbete med en etablerad aktör inom naturturism, men det kommer inte bli den sista. Vi har många idéer och kommer meddela dem både här på sidan och på vår Facebook-sida.

Avslutningsvis är här vår gäst Janne Erikssons fina film som sammanfattar vår resa riktigt bra:

Video från YouTube

Genom att spela videon accepterar du YouTubes dataskyddspolicy.

Ja, visa mig innehållet

Källa: youtube.com