Tretåig hackspett. En av 7-8 individer vi hörde eller såg i området. Foto: Erik Hansson
Det nya naturreservatet i Västmanlands stora brandområde, Hälleskogsbrännan, innehåller unik natur. Det är lätt att förstå varför intresset är så stort för att besöka området. Här är vårt bildreportage från en tur i området den 17 oktober 2015, knappt 15 månader efter att branden släcktes.
Det känns viktigt att påminna sig själv om att man faktiskt befinner sig i ett katastrofområde. Någonstans i dessa skogar dog en person och flera skadades när de försökte stoppa elden från att sprida sig sommaren 2014. Skogsbranden förflyttade sig stundtals med en hastighet av flera kilometer i timmen. Det betyder att den var en vindriktningsändring och en kvart från att ödelägga hela byar. Det är en skrämmande tanke som slår en när man viker av från asfaltvägen med de fridfulla villorna och bara efter några hundra meter möts av skogar som är så eldhärjade att de ser ut som kala svarta stockar i ett gråsvart landskap av aska.
Brännskadat träd i Hälleskogsbrännan. Den absolut vanligaste växten som vi såg var annars mjölkört. Foto: Erik Hansson
Samtidigt är området oerhört fascinerande. De brända skogarna är väldigt vackra i all sin färglöshet och karghet. Det går att spendera timmar bara med att skildra hur elden svett träd på olika sätt. Hur ena sidan av en väg är helt sönderbränd medan andra sidan, tio meter bort ser helt oberörd ut eller hur enorma stenblock spruckit när hettan blivit för stark. Det är en färgskala och intryck som man inte är van vid till skogs, även om det, i ärlighetens namn, på sina håll mest påminner om kalhyggen.
Det som gör området extra fascinerande nu, 15 månader efter att elden släcktes, är hur tydligt det syns att livet börjar återvända. För varje år som går kommer växtligheten och djurlivet förändra skogen och när våra barnbarn åker hit på ålderns höst kommer inte mycket vara sig likt.
Läs om hur branden startade här, hur det såg ut efter bara några dagar här, hur skogen såg ut i maj 2015 här och om invigningen av naturreservatet här.
Små björkskott var troligen det vanligaste trädslaget som vi såg, men även arter som al och rönn hittades. På en plats växte fläder. Förbiflygande fåglars spillning och vinden hjälper till att sprida växterna i området. Foto: Erik Hansson
Det kommer troligen finnas gott om bostäder för fåglar med tanke på alla aktiva hackspettar i området, men fågelholkar är alltid ett välkommet tillskott. Foto: Erik Hansson
Kungsfåglarnas läten hördes på de flesta håll. Foto: Erik Hansson
Morgonen bjöd på dimma och frost i en vacker kombination. Foto: Erik Hansson
Vissa platser hade klarat sig väldigt bra från branden och i dessa våta sänkor växte bland annat tuvväxter, blåbär, och den snarlikna växten odon. Runt omkring det kanske 10×15 meter stora frodiga området var allt sönderbränt. Foto: Erik Hansson
Bränd bark, nästan oberörd stam. Foto: Erik Hansson
Det fanns gott om insekter. Vi hittade förutom denna nyckelpiga på en hallonbuske, även en citronfjäril och röda skogsmyror. Dessutom en trolig vargspindel. Foto: Erik Hansson
Bränd stock, omgärdad av påbörjad växtlighet. På den här platsen fanns förutom mjölkört, björkskott och många hallonbuskar även fläder, rönn, samt blommande blåklockor och prästkragar. Foto: Erik Hansson
Ena sidan av sjön är helt sönderbränd. Andra sidan ser ut som om inget hänt. Foto: Erik Hansson
De döda brända träden faller som plockepinn i stormarna. Underifrån börjar växtligheten återkomma. Här i form av bland annat vacker björnmossa. Foto: Erik Hansson
Det som göms av jord och mossa kommer fram efter brand. Foto: Erik Hansson
I området finns, förutom rikligt med tretåig hackspett, även större och mindre hackspett, spillkråka, gröngöling och gråspett. Foto: Erik Hansson
