Mats Karström. Årets miljöhjälte 2015. Foto: Tor Lundberg Tuorda
Världsnaturfonden får varje år in tips om vem som ska bli Årets miljöhjälte och från kandidaterna utses två eller tre personer som gjort väsentlig skillnad för miljön på frivillig basis utanför arbetstid. I år är en av vinnarna Mats Karström – som troligen räddat fler urskogar än någon annan i Sverige.
Pärlälvsurskogen i Jokkmokk. Foto: Gunilla Falk
Världsnaturfondens pris Årets miljöhjälte delas varje år ut av kung Carl XVI Gustaf till någon eller några personer som gjort en stor ideell insats för naturen och i år går ett av utmärkelserna till Mats Karström i Vuollerim.
Mats Karström har en bakgrund i Fältbiologerna och fick där lära sig “att ta ansvar och inte förlita sig på vuxenvärlden”. När han sedan flyttade till Vuollerim i Jokkmokks kommun 1986 såg han vilka hot som fanns mot de gamla vackra skogarna. Han beslöt sig för att starta inventeringsmetoden Steget Före och för att jobba ideellt “minst en vardag i veckan”. Han tackade dessutom ja till att leda en studiecirkel inom Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.
– Jag hade inte en tanka på att det skulle förändra mitt liv – att jag skulle få leva med skogen, alla dess hot och konflikter, men även med glädjen i att hitta nya skogar och arter, säger han.
Nästa år är det 30 år sedan starten – vad har ni åstadkommit under de här åren?
– Steg 1 var att uteckla en metodik för att kunna kvantifiera naturvärden på ett objektivt sätt. Vilka kunde berätta bäst om naturvärdena? Jo de kräsna arterna som finns i de finaste skogarna. Jag brukar säga att varje art bär på en berättelse och jag tänkte att om jag lyssnade på rätt arter borde det gå att hitta skogarna. Steg 2 var att visa hur många jättefina ur- och naturskogar det fanns. Vi hittade i storleksordningen 20 gånger större yta oskyddad skog än vad myndigheterna gjort. Steg 3 var att skydda dem. I dagsläget har vi medverkat till att skydda cirka 140 skogar. Störst är Jelka Rimakåbbå som är lika stort som Muddus nationalpark, det vill säga cirka 5 kvadratmil. Skogen är, trots att den skyddas av Natura 2000 och snart även ett naturreservat, idag hotat av samma gruvbolag som i Kallak. De prospekterar i området och vill bygga vägar.
Pärlälvsurskogen i Jokkmokk. Foto: Gunilla Falk
Idag använder de flesta Steget Före-metoden, bland annat Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering, och genom åren har Mats Karström utbildat 6000 personer i metoden.
Hur har synen på våra skogar förändrats sedan ni startade 1986?
– Förståelsen har till delar ökat och en hel del har skyddats. Det är det positiva, det negativa är att det aldrig funnits så lite gammelskog som nu och att det fortfarande minskar.
Vad behöver göras för att tillräckligt med skogar ska skyddas?
– Att Sverige har en så svag naturvårdslagstiftning är skamligt. Att skogsbolagen fortfarande tillåts avverka kontinuitetsskog och gammelskog är en gåta. Det är helt omöjligt att uppnå miljömålen om det inte stoppas snarast. Det är också skamligt att det i landets kommuner är frivilligt att ha en kommunekolog eller motsvarande. Jokkmokks kommun motsvarar nästan en tjugondel av landets yta och saknar helt någon person som över huvud taget förstår eller ser problematiken. Givetvis ska inte den personen betalas av kommunen utan ska vara ett nationellt ansvarstagande. Minerallagstiftningen är också en skam för landet. Vi har en av världens svagaste lagar kring detta. Det går inte att släppa in riskkapitalister att prospektera i skyddad natur. Att man mer eller mindre låtit släppa kontrollen över den mest långsiktiga av alla branscher är för mig en gåta, det är något som i slutändan blir oerhört kostsamt för både kommuner och staten.
Lavskrika i Pärlälvsurskogen. Foto: Gunilla Falk
Vad anser du om FSC-märkningen?
– Det är i grunden positivt, men det har tyvärr visat sig vara otillräckligt. Eftersom den inte räcker till är det politikernas ansvar att styra upp.
Vad betyder utmärkelsen Årets miljöhjälte för ditt arbete?
– Att bli synliggjord i kampen är otroligt viktigt och uppmuntrande. Utan stöd utifrån är det jättesvårt att vinna några segrar. Förhoppningsvis kan det hela leda till att Jelka Rimakåbbå räddas och till att regeringen vågar säga nej till gruvan i Kallak!
För Mats Karström fortsätter den hårdnackade kampen för landets skogar från sitt hem i Vuollerim. Ett hem som i fjol hade ett uppmärksammat besök av en dvärglärka.
Har du fått något besked om art eller ras för dvärglärkan som du hittade på tomten i fjol?
– Jag lyckades ju ta lite bajs som blev DNA-kollat och det var en sydostlig ras precis som vi trott. Jag har blivit lovat mer exakt besked, avslutar Mats Karström.
