Allt fler lejon klappas av turister som ungar och skjuts som jakttroféer
En lejonunge som turister betalar för att klappa kan några år senare skjutas av jägare som lagt stora summor på en jaktresa med garanterad trofé. Det är verkligheten för allt fler lejon i Afrika och det vill Malena Persson på Campaign Against Canned Hunting ändra på.
Malena Persson är ursprungligen från Malmö, men bor i Skottland sedan 2003. För två år sedan såg hon, precis som många andra, bilden på jägaren Melissa Bachman, brett leende bredvid ett fällt lejon. Jakttrofébilden spreds snabbt i sociala medier och fick stor uppmärksamhet. De flesta av oss kanske knöt näven i fickan, skrev under ett upprop för att Sydafrika skulle hindra Melissa Bachman från att återvända till landet eller spred komikern Ricky Gervais inlägg på Twitter, men för Malena Persson blev det ett startskott till att agera i större skala.
Hon började läsa på om så kallad “canned hunting” och hennes engagemang blev allt starkare. Hon började uppmärksamma lejonjakten på Twitter och fick efter ett tag en förfrågan om hon ville organisera en marsch mot canned hunting i Edinburgh. Den 15 mars 2014 skedde demonstrationer i 62 städer runt om i världen under fanan Global March For Lions.
Därefter har Malena börjat hålla föredrag om canned hunting, blivit ansvarig för Campaign Against Canned Hunting i Skottland och sett hur organisationen växt till att nu vara representerade i många länder i Europa, USA och Australien. Fortfarande helt ideella har de lyckats med flera aktioner.
– Vi har stoppat volontärorganisationer som skickar volontärer till lejonfarmer och vi har fått flertalet reseföretag att välja etiska resmål som inte exploaterar lejon. Under våren och sommaren så har vi arbetat med flygbolag och fått dem att skriva under på att inte frakta troféer från troféjakt, berättar Malena Persson.
Informationen om lejonjaktindustrin har nått ut allt mer, men fortfarande är många ovetande om vad som sker med Afrikas lejon och det vill Malena Persson ändra på.
Canned hunting innebär att ett djur, som avlats speciellt för jakt, jagas inom ett inhägnat område, helt utan chans att fly. De kan ibland lockas fram i skottlinjen med ett bete, eller också vara drogade. Uttrycket kommer från “(something is) in the can” – det vill säga garanterat. I det här fallet så är jägaren garanterad både byte och trofé och får betala flera hundra tusen kronor. Resor och turism är viktiga intäktskällor i Sydafrika och står för 9,5 procent av landets ekonomi och det finns undersökningar som visar att jakt genererar över en miljard kronor årligen till avlägsna platser i Afrika.
Om nu jägare är villiga att betala hundratusentals kronor för att skjuta ett lejon i ett begränsat område och dessa pengar går till naturvårdsarbete – kan det inte trots allt gynna vilda lejon i ett större perspektiv?
– Jaktlobbyister har i åratal påpekat hur troféjakt ger pengar till naturvårdsarbete, men i själva verket så är det väldigt lite pengar som hamnar tillbaka ut i samhället, förklarar Malena Persson. Det finns heller inga belägg för att det verkligen skyddar djur eftersom antalet fortsätter att minska vad gäller alla arter. För 50 år sedan fanns ca 200 000 lejon i Afrika. Nu gissar man på 15 000 till 20 000. Denna industri gynnar inte samhället utan bara ranchägarna! Dessa pengar går inte till naturvård, utan helt i deras egen ficka. Man vill gärna prata om naturvård och att lejon avlas för att släppas ut i det fria. Men det finns hittills inte ett enda fall i Sydafrika där ett lejon som fötts i fångenskap har släppts fri.
En rapport från 2013 visar att bara tre procent av jaktföretagens intäkter tillfaller lokalbefolkningen och dessutom har marknaden för lejonprodukter ökat kraftigt i Asien sedan Kina börjat stoppa importen av tigerprodukter. I en ny rapport från juli 2015 skriver författarna att troféjaktsindustrin är den största källan till kadaver efter att troféjägarna tagit skinnet och skallen. Rapporten menar även att antalet lejonuppfödningsfarmer nästan dubblerats mellan 2005 och 2013.
– När vi marscherade mot canned hunting 2014 så fanns cirka 160 farmer. Idag finns ungefär 200. Det är en lukrativ branch som är helt lagligt och en chans till snabba pengar. Det skjuts två eller tre lejon per dag i en canned hunt i Sydafrika. Lejonen säljs inte bara inom landet utan de exporteras även till Asien, arabvärlden och till andra afrikanska länder där canned hunting-farmer nu startar upp, berättar Malena Persson.
Lejonen som skjuts är i de allra flesta fall uppfödda i fångenskap och som vi berättat om tidigare åker svenska volontärer ovetande ner och arbetar gratis på dessa lejonfarmer som förser jaktföretagen med lejon medan turister betalar för att få klappa eller ta selfies med lejonungarna. För att honorna ska kunna få nya ungar så fort som möjligt tar skötare lejonungarna från sina föräldrar redan efter några timmar. Branschen hävdar att lejonen har bra uppväxtmiljöer och att många av dem placeras ut i det vilda igen, men den bilden delar varken CACH eller den kända etologen Kevin Richardson, som kallar det för “en turistindustri med en ondskefull sida“.
– Lejonen har kullar fyra gånger oftare i farmerna än i det vilda. Lejonhonor är avelsmaskiner, inget annat. Det är en industri, berättar Malena Persson.
Enligt Chris Mercer, CACH:s grundare, bidrar alla som betalar för att klappa lejon till canned hunting eftersom det inte finns någon annan marknad för vuxna lejon än att sälja dem till jaktföretag. I dagsläget befinner sig 68 procent av Sydafrikas 9000 lejon i troféjaktsindustrin enligt en ny studie.
Rådet till dig som är sugen på att få klappa lejonungar på en farm i Afrika är därför enkelt från Malena Persson:
– Tro inte på historier om övergivna lejonungar eller att de räddats från hemska förhållanden. Alla ställen som erbjuder interaktion med lejonungar har avlat dem för att sälja dem när de blir äldre. Det finns inget naturvårdsarbete i sikt. Det säkraste rådet vi kan ge är att om interaktion med lejon erbjuds så åk inte dit!
Läs mer:
• Campaign Against Canned Huntings internationella webbplats
• CACH:s svenska blogg