Kartläggning av tumlare i Östersjön

Längs vår västkust går det ibland att få syn på Sveriges vanligaste val – tumlaren. Men den lilla tandvalen finns även i en population i Östersjön. Exakt hur många är det ingen som vet, men det gjordes obekräftade observationer förra året enligt Naturhistoriska riksmuseets inrapporteringssystem. För att försöka ta reda på ungefär hur stor populationen är har ett forskningsprojekt inletts mellan Östersjöns länder.

Tumlare. Foto: Anna Roos, Naturhistoriska riksmuseet

Östersjön får mycket sällan besök av vandrande tand- och bardvalar och de få marina däggdjuren som är stationära i vårt bräckta hav utgörs av tre sälarter och en av världens minsta tandvalar, den vanliga tumlaren (Phocoena phocoena, Harbour purpoise). Tumlaren blir endast 1,5 meter lång och är därmed en av världens minsta valarter. Till skillnad från sin större släktning delfinen, lever tumlaren ett undanskymt liv och håller sig ofta borta från mänsklig aktivitet. Dess ringa storlek och skygga beteende gör att arten mycket sällan skådas i våra vatten, något som bidrar till en begränsad kunskap om dess förekomst i Östersjön.

Med en diet som nästan uteslutande består av fisk är tumlaren, precis som gråsälen, illa omtyckt av många yrkesfiskare i Östersjön. Den vanliga tumlaren återfinns över hela norra halvklotet men populationen i Östersjön tycks vara separat från den Östatlantiska. Stämmer det och ingen in- eller utvandring mellan populationerna råder, finns det en stor risk för en så kallad genetisk flaskhals med en minskande mängd arvsmassa. Detta ökar risken för inavel inom populationen och därmed också utsattheten för potentiella sjukdomar.

Forskningsfartyget Skagerak. Foto: Oliver Karlöf

Tumlarpopulationen har sett en kraftig tillbakagång sedan 1960-talet men den exakta orsaken är oklar. Bifångster av yrkesfiskare ses som ett av huvudproblemen tillsammans med miljögifter och ljudföroreningar i haven[1]. Populationen är rödlistad i Sverige och räknas som sårbar men faktum är att det finns förhållandevis lite tillförlitlig data om dess förekomst. Tidigare kvantifieringar av populationen i Östersjön har genomförts med tveksamma resultat genom flygobservationer, en metod som inte fungerar så väl med tumlarens dolda tillvaro och försiktighet. Dessutom innebär artens konkurrens med yrkesfiskarna att oavsiktliga fångster sällan anmäls, något som leder till osynlig statistik gällande bifångst. Just denna bristande kunskap om tumlarens förekomst förhindrar ett framgångsrikt bevarandearbete då det blir svårt att genomföra lämpliga åtgärder på rätt platser.

Nu vill man dock åtgärda detta med en pågående långtidsstudie som innefattar alla Östersjöländer utom Ryssland. Sedan två år tillbaka har EU Life–projektet Static acoustic monitoring of the Baltic sea harbour porpoise (SAMBAH) pågått i syfte att få en tydligare bild över populationens utbredning och storlek. Sveriges medverkan är ett samarbete mellan främst Kolmårdens djurpark, Aquabiota och havs- och vattenmyndigheten med marinbiologen Cinthia Ljungqvist som nationell projektledare. Hon anser att det internationella samarbetet fungerat bra.
– Alla personer som är med i SAMBAH har ett starkt intresse för tumlare och Östersjöns miljö, vilket gör att motivationen inför och stämningen inom projektet hela tiden varit hög och drivit projektet framåt.

C-pods som anväds för att registrera tumlarnas kommunikation. Foto: Oliver Karlöf

Projektet bygger på tumlarens förmåga till ekolokalisering, det vill säga pip- och klickljud som används vid kommunikation och jakt. Med hjälp av så kallade c-pods (se bild) som placeras nära botten registreras deras klickljud inom en begränsad radie.

Kartläggningen uppnås genom en utplacering av cirka 300 stycken c-pods över hela Östersjöpopulationens utbredningsområde som i skrivande stund registrerar signaler och sparar information[2]. Utsättningen i Sverige utförs bland annat av Göteborgs Universitets forskningsfartyg Skagerak (se bild). Resultaten från utplaceringen kommer sammanställas och förhoppningsvis ge en helhetsbild över tumlarens förekomst, populationsstruktur och eventuella ”hotspots” där arten samlas. Utöver kartläggningen ämnar projektet SAMBAH sprida kunskapen kring arten och uppmärksamma nedgången av tumlaren i Östersjön. Genom att öka medvetenheten hos invånare, beslutsfattare och fiskare längs Östersjöns kust underlättas det huvudsakliga syftet med projektet, nämligen bevarandet av den unika populationen[3]. Förutom egenvärdet i att bevara vår enda valart menar Cinthia Ljungqvist att ur en biologisk synpunkt är den avskilda Östersjöpopulationen viktig för att behålla en större genetisk diversitet hos arten.

Analysen kommer slutligen ligga till grund för en omfattande bevarandeplan där man avser skydda tumlarens samlingsområden från framförallt båttrafik och storskaligt fiske. Huruvida projektet blir framgångsrikt återstår att se men metoden har varit framgångsrik i andra mindre studier och det aktiva engagemanget hos samtliga Östersjöländer vittnar om goda chanser att kartlägga och bevara tumlaren.

Under de fyra veckor som den senaste turen med forskningsfartyget Skagerak varade såg ingen i teamet någon tumlare i Östersjön, men om bevarandearbetet är framgångsrikt blir vår enda tandval förhoppningsvis en vanligare syn. Data från de utplacerade c-pods kan förhoppningsvis lämna något svar senare i år.

Om du ser en tumlare i Östersjön eller västkusten får du gärna rapportera det till Naturhistoriska riksmuseet.