Omslaget till "Ett med naturen Bruno Liljefors och Naturfotgraferna".
Recension av boken “Ett med naturen Bruno Liljefors och Naturfotgraferna”.
Omslaget till “Ett med naturen Bruno Liljefors och Naturfotgraferna”.
I samband med utställningen “Liljefors och Naturfotograferna” på Waldemarsudde i Stockholm som pågår till den 25 augusti 2013 ges det också ut en bok om en av våra mest omtyckta naturskildrande konstnärer. Precis som i utställningen samsas Bruno Liljefors verk med fotografier från organisationen Naturfotografernas medlemmar.
Bruno Liljefors (1860–1939) fotograferade själv en hel del i sin omgivning och använde inte sällan sina bilder som motiv för målningar. Ett vinterfoto på en gärdsgård kunde på duk förvandlas till en något mer levande bild med en hare framför staketet. Som en 1800-talets version av att manipulera bilder i Photoshop eller “terja”, som det kallas efter naturfotografen Terje Hellesøs grova manipuleringar som avslöjades i fjol. Terje Hellesø var för övrigt själv medlem i Naturfotograferna, men uteslöts efter avslöjandet.
Det är inte bara foton som Bruno Liljefors använde. En stor del av hans produktion verkar ha skapats framför ett stilleben av uppstoppade fåglar. Han var vän med en konservator och lät ibland göra beställningar av uppstoppade fåglar till sina verk. Det är så några av hans mest dramatiska målningar tillkommit. En metod som faktiskt också använts för att fuska i fototävlingar under 1960-talet.
Bruno Liljefors metoder må vara lite otidsenliga idag, men som verk betraktade är de i det närmaste tidlösa. Han får fram en närvaro i sina bilder som är få förunnat och han vågar måla motiv som har fokus mer på realism än en perfekt komposition. Trots användandet av uppstoppade fåglar känns inte målningarna tillrättalagda och ironiskt nog ser det väldigt levande ut.
“Ett med naturen Bruno Liljefors och Naturfotgraferna” innehåller förutom många av Brunos målningar också rikligt med informativ text om hans liv. Med hjälp av utdrag ur brev får läsaren en fyllig inblick i målarens leverne och hans ständiga dragning till naturen runt omkring honom oavsett om det är ejdersträck längs kusten eller hans katt Jeppes jakt efter bofinkar. Jeppe kunde för övrigt följa med honom på hans skogsvandringar och ibland hoppa upp på hans axlar när han tröttnade på att gå själv.
Naturfotografernas bilder i boken ger en intressant tidsresa till dagens naturavbildningar. Det är trots allt mycket som är sig likt trots att tekniken idag är extremt annorlunda. När Bruno Liljefors var verksam fick fotograferna hoppas att fåglarna höll sig stilla medan utrustningen gjordes iordning. Dagens fotografer kan på samma tid ha tagit tusentals bilder med perfekt skärpa. Men det blir tydligt att de över hundra år som passerat inte förändrat vad vi som betraktare uppskattar i en bild. Några av de bästa fotona i boken har i stort sett samma bildspråk som Bruno Liljefors och visar tydligt vilken dokumentär stil han använde sig av.
Det ironiska är att många av de moderna fotografierna känns så perfekt avvägda utan minsta störande element att målningarna tidigare i boken nästan känns mer äkta eller dokumentära. Jakten på perfektion i dagens naturfotografi gör ibland att jag känner distans till bilderna.
Med det sagt är Naturfotografernas medverkan i boken inte alls krystad, som jag först trodde. Tvärtom ger de en befogad koppling till nutiden och i en intressant text ges också en inblick i naturfotograferingens historia i Sverige. Det skadar inte heller att de flesta bilder är fantastiskt vackra. Nästan som målningar.
Betyg: 3 av 5
Transparens: Vi fick boken av Carlsson Bokförlag.
